coolbettan

Jag satte mig ute på altan/balkongen för att få det viktiga ljuset i mig.
Men så svårt att sitta stilla och det bara kröp i mig, kändes som myror i brallan och resten av kroppen.
Men jag härdade nog ut i 20 minuter iallfall.

coolbettan

Igår fick jag en svår läxa av Dr Trygg.
Så svår att det kommer att krävas mycket planering av mig för att kunna genomföra den och ett enormt tålamod.
Jag fick veta hur läxan skulle gå till och sedan skulle jag hitta på en aktivitet där jag kunde genoföra den, aktiviteten skulle inte utföras enbart för andra utan jag själv skulle vara med i leken och då vart det mycket svårt att finna en sådan aktivitet, allt jag tidigare gjort har ju varit för andra.
Hum, jag rynkar min panna redan i djupa veck trots att jag bestämt att läxan ska genomföras på söndag.
Jag kommer att ta hjälp av att prata högt för mig själv för att bättre kunna ha fokus på uppgiften och jag inser att jag får informera familjen om min läxa så att dom inte tror jag tappat förståndet när jag står och pratar för mig själv.

Vad jag bestämt att jag ska göra?
En finsk bärpaj!
Svår att göra?
Nej inte alls den slänger jag ihop i ett naffs annars men nu ska jag vara i stunden hela tiden och t.ex tänka/prata högt: Nu tar jag mjölskopan i handen och tar upp mjöl ur mjölbunken och för handen mot skålen och häller mjölet i bunken och nu för jag handen mot mjölbunken igen och tar upp mjöl med hjälp av mjölskopan..... Nu tar jag gräddfil ur burken och häller det i skålen och rör sedan om......
Jag ska alltså vara närvarande i stunden och ingenting annat, inte torka bort fläcken på kylskåpsdörren som jag såg när gräddfilen togs ur, inte plocka iordning på hyllan där jag tagit fram mjölbunken ifrån osv. osv.
När andra tankar än själva bakningen av pajen kommer så ska jag bara släppa den tanken och åter fokusera på bakningen.
När pajen är i ugnen så ska jag göra något egenvårdande och inte plocka, städa mm.
Där i ligger svårigheten!
Risken är överhängande att jag skickar ut pajen i skogen när tålamodet tagit slut!

coolbettan

Vart så glad att jag fick torka bort en liten glädjetår ur ögonvrån!

Så här löd smset:
Grattis till världens bästa svärmor på namnsdagen:)
Hoppas du haft en bra dag.
//Bamsekram från NN(svärsonen)

Vilken raring måste jag säga!
Jag hade tur som fick en sådan svärson!


coolbettan

Grattis coolbettan på din namnsdag!

önskar
coolbettan

Själv är bäste dräng och nu vart jag glad över gratulationen!

Döttrarna som fått mitt förnamn i andra namn vart grattade med gåva idag, vi brukar ge en liten sak bara och fick på posten ett kort var av min mamma med en hundralapp i, tur att min mamma kom ihåg sina barnbarns andra namn och firade detta.

coolbettan

För en tid sedan så fick jag löftet om att det skulle ordnas så att jag kunde få bada.
Igår trodde jag för en stund att jag skulle kunna göra det själv idag utan badvakt men så i natt så var det storspasmer i benen så då var inte det längre en sådan bra idé att göra detta allena.

Jag längtar ju både till vattnet och till.....



...den sexiga och snygga badvakt som jag förväntar mig ska komma in genom dörren och för att inte spilla någon tid så har jag gjort mig.....



.....FÄRDIG till att hoppa i badet!

coolbettan

Nyss fick jag skriva min första blåa postitlapp, lapparna jag skulle skriva då jag gav mig själv beröm och på den står det nu: Fan vad jag är smart!
Det var så jag tänkte då jag kom på varför jag börjat glida tillbaka till mitt gamla beteende och varför jag varit så nedåt i några dagar.
Men nu när jag kom på det så är det hög tid att hänga sig i nödbromsen och stanna för att kunna komma på rätt väg igen.

coolbettan

Idag klättrar jag på väggarna!
Så imorse vid 06 började jag rengöra en ugnsplåt som jag tyckte såg lite slabbig ut, ta det lugnt polisen här hemma sa: Idag vill jag inte att du gör en massa här hemma för nu ser jag sedan igår att ditt gamla beteende visar sig mer och mer!
Jag förskräckt:Nej jag ska inte göra en massa! Nej nu ska jag gaska upp mig igen!

Men jag städade mitt rum och det kallas väl egenvård för det var så dammigt att jag kände det i mina luftrör och jag vill ju kunna andas.
Att jag städat mitt rum fick jag krypa till korset och berätta då ta det lugnt polisen ringde för att kolla vad jag gjorde.

Sedan funderade jag på vad jag skulle göra och fick en idé!



Jag funderade vad som gömde sig i byrålådorna och tog en djupdykning.

Nu är ni säker nyfikna på vad jag hittade!?



Jag hittade dom flesta hörlurar vi köpt då vi flugit flygplan.
Många resor har det varit och alla flygbolag har sina egna lurar och man får inte använda andra för då säger dom att systemet kan krascha så jag köper lydigt nya varje långflygning.

Vad jag ska göra med alla dessa lurar har jag ingen aning om och inte heller varför jag sparat dom.
Men dom kom ju till användning idag för jag hittade ju dom och kom inte ihåg att dom var där och sedan fick jag ju en anledning att rita min upptäckt så jag tror jag sparar dom ett tag till.

Nästa gång jag flyger så ska jag ta med ett par och använda och se om systemet kraschar, jag menar inte hela planet utan deras musiksystem.

coolbettan

Igår var det en tung dag!



Idag en tyngre!

coolbettan

Jag kämpar med att försöka tvätta bort stämpeln hos människor men det är som att hugga i sten.
Är det mån tro en tatuering jag fått i pannan?
Ska jag behöva bära med mig ett intyg med vattenstämpel för att kunna visa att jag är "frisk"?
Detta stör mig i massor!

coolbettan

Grannsamverkan har vi i vårat område så vi talar om för grannar när vi reser bort mm så att dom andra kan hålla lite extra koll på huset.
Hos oss har alltid någon varit hemma men vi hjälper till att kolla hos grannarna för det händer varje år att det är inbrott i något närliggande hus.
Själva har vi haft påhälsning men hundarna hjälpte till att få dom på flykten och sedan för många år sedan så försvann min handväska jag hade i hallen.

Igår kväll så ringde pantertanten som bor granne med oss, en pigg dryga 80- årig dam som äter sund mat, åker fyrhjuling, rider Islandshästar, har gångstavar med blommor på och planerar sitt liv flera år framöver. Denna dam är cool och jag hoppas jag är i samma kondition när jag befinner mig i samma ålder som henne.
Hon ville berätta att hon skulle åka bort en vecka.
Sedan sa hon: Jag hörde att du varit uppe på taket här om dagen! Det var tufft!

När vi lagt på så vart jag en smula förvånad för jag vet att hon inte kan ha sett mig uppe på taket för jag var på andra sidan och det var ingen trafik på gatan av vare sig bilar eller människor då jag var uppe på byggnadsställningen och jag var ju inte där så lång stund att jag behövde med mig matsäck precis.
Sedan stod jag ju bara på byggnadsställningen och klev inte upp på taket eftersom jag är förbjuden att gå upp där.

Men denna pantertant delar tidning med en annan kvinna på nästa gata och hon kan ha sett mig i fönstret och det är en riktigt nyfiken och skvallrande kärring som inte har så mycket innehåll i sitt liv eftersom hon har så mycket tid att snoka i andras liv, synd om kvinnan faktiskt. Det var den kvinnan som talade om för mig att jag tjänade så mycket pengar på mitt jobb! Tyvärr har jag inte sett skymten av dessa pengar hon nämnde.

Sedan har vi ju säpogrannarna här på gatan som helt ogenerat frågar efter den information som dom känner sig behövda av att få veta.
Säpofrun hade gått på min vän grannen för ett par veckor sedan och sagt: Jag har inte sett Bettan på ett tag och nu såg jag henne och undrar om hon är sjuk har hon fått parkinson som hon skakade och hon har blivit så mager, jag tänkte nästan gå in till henne och fråga hur det var med henne då jag såg henne!
Min vän grannen visste inte riktigt vad hon skulle svara denna säpofru som smyger bakom gardinerna så hon sa: Nej Bettan har inte fått Parkinson men hon är mycket sjuk och hon har inte varit hemma på ett tag!
Jag var MYCKET tacksam över att min vän grannen kunde stilla hennes nyfikenhet så att hon inte kom hem till mig.

När jag kom till sjukgymnasten i veckan och satte mig ner i väntrummet så sa den som satt bredvid mig: Hej Bettan!
Jag tittade och satte sedan spottet i fel strupe och tänkte skrikande i skallen: Säpofrun! Vad gör du här! Hur f.n ska jag slippa undan hennes frågor om mig själv?
Men jag hade tur då hon öppnade konversationen med: Ja det är full rulle uppe på ert tak!
Jag: Ja det är det!
Sedan fortsatte jag att berätta om firmorna som inte kom fast dom lovat, om firman som började för ett år sedan med taket och som inte sedan täckte tillräckligt så att det läckte in vatten i hallen, om att det legat en överpapp på taket istället för underlagspapp, om konstruktionsfel på taket som nu är åtgärdat, om takpannor, om offerter mm och detta rapporterade jag i en forserande fart som en sportkommentator och jag var imponerad över att jag kunde prata så fort och jag tittade på klockan flera gånger och undrade var min sjukgymnast höll hus som kunde befria mig från säpofrun men tillslut befriade säpofruns sjukgymnast mig med att ropa upp henne så hon hann inte få en chans att börja sitt detektivarbete hur det står till med min hälsa.
Skulle nog ha köpt mig en lott den dagen för kanske skulle turen hållit i sig!

Känns bra att jag kan hjälpa till med att det finns något att skvallra om!

coolbettan

Jag kokar på nätterna!
Det börjar på eftermiddagarna och håller på tills på morgonen/förmiddagen.
Jag som alltid brukar frysa!
Jag är så varm att jag inte ens vill ha kroppskontakt med t.ex mina armar för det är so att lägga ett element på kroppen.
Jag är lika varm hela tiden så det kommer inte i några svallningar.
Jag är så varm att jag ofta mår illa.
Jag vaknar av att nacken är alldeles svettig och det ligger en våt pöl i gropen vid nyckelbenet!
Visst drömmer jag mycket mardrömmar men jag blir svettig ändå.
Jag är så varm att jag går ut ett par gånger per natt i bara morgonrocken och ställer min barfota på altanen/balkongen för att föröka kyla av mig.
Omgivningen upplever mig som ett element som kommer gående och dom känner värmen som strålar runt mig likt infravärme.
Varför är det så?
Har jag blivit en kimakteriekossa nu?
Om det skulle vara klimakteriet trots min ålder har jag då mandat att bli lika elak som min mamma eftersom det ett tag även var en förklaring som gavs för hennes beteende?

coolbettan

......slag i saken här om dagen!



Jag köpte två färger av postilappar, gul till saker jag får höra av andra och blå till snälla saker jag säger till mig själv.
Men ännu sitter det bara gula postitlappar på sovrumsväggen och det känns svårt att skriva dom blåa men jag ska träna på det.
När jag nu faller ner i brunnen eller tänker elaka saker om mig själv igen så är det meningen att jag ska ta och läsa dessa postitlappar för att komma på andra tankar.

coolbettan

Nu är jag alldeles ensam här hemma, eller ensam och ensam jag har ju hundarna och fågeln.
Äldsta sonen är och partajar, äldsta dottern är och hälsar på yngsta dottern, fd och yngsta sonen är ju i Paris och dom extra barnen har åkahemhelg.
Det är första gången sedan jag kom tillbaka till huset som jag är ensam och det är något jag saknat så det känns skönt att vara det för en liten stund.
Jag har förstått sedan jag kom till huset efter att ha fått smak på ensamheten i båten att det är något jag behöver och för första gången känns det bara bra och jag myser för fulla drag.

coolbettan

När jag legat i sängen och poänggett snickarnas rumpor så såg jag att byggnadsställningen svajade när dom gick på den och jag sa till fd: Fy vad byggställningen svajar när dom går på den, jag skulle aldrig våga gå på en sådan ställning!
Sedan drog jag ett andetag och fortsatte: Men vad f-n varför skulle inte jag våga? Jag har aldrig gått på en byggnadsställning så jag ska gå upp på den!

Idag började dom riva byggnadsställningen så jag passade på att gå upp på ena sidan där dom ej hunnit riva ännu.
Jag fick förhållningsorder av "grabbarna" då det var frost på aluminiumtrappan och halt på trallen uppe på ställningen och chefen sa: Gå som en kräfta nedför sedan, annars kan du halka då det är så halt och du går ju redan haltande!

Det pirrade lite i magen när jag kom upp och kände hur det svajade men det var en härlig känsla!
Så nu har jag avverkat att gå på en byggnadsställning och kan bocka av det på min lista!


Idag ska jag glädja mig åt att taket åter är tätt och att konstruktionsfelet i ränndalen är åtgärdat och att huset nu har ett nytt och snyggt tak, nu kan det regna och blåsa från vilket håll som helst och taket håller tätt!
Här ser ni en fjärdedel av taket!

coolbettan

Jag vaknade först vid 02 i natt och sedan gick jag tillslut upp för dagen innan 04.
Vid 06 upptäckte jag att jag fått ett sms av yngste sonen 04.01 och hade missat det eftersom mobilen var i sovrummet och jag i tvättstugan.
När jag vid 06 läste det så fick jag hjärtat i halsgropen och skräcken var ett faktum i mina ögon då det stod att jag skulle ringa till hotellet och sedan var jag tvungen att ta reda på landsnumret och det var här ett par minuter kändes väldigt långa innan jag fick igång datorn och hade loggat in för att googla landsnumret till Frankrike.

Att jag fick skräck och hjärtat i halsgropen berodde på att jag och yngste sonen tog svininfluensa vaccinet i tisdags.
Vi kände inga biverkningar mer än ont i armen båda två och trodde att det skulle stanna där.
Men flera biverkningar stod och bankade på dörren och gjorde sitt inträde i onsdags eftermiddag/kväll, febriga, ont i halsen och ont i kroppen hade vi.
Nu är har det varit så att våra biverkningar har följt oss hand i hand och jag har legat lite steget före och natten till i torsdags trodde jag att jag skulle kräkas av illamående och sedan vart det tungt att andas och yngste sonen hade även han tungt med andningen då han vaknade i torsdags och skulle flyga till Paris.
Igår ville jag bara ligga i sängen och lungsäckarna ömmade rejält och jag fick sms av fd att yngste sonen också tillslut ville ligga i sängen.
Jag bad fd var obs på yngste sonens andning och hellre uppsöka sjukhus en gång för mycket än en gång för lite.
När jag läste smset så förstod jag att yngste sonens tillstånd antingen försämrats eller att det hänt fd något och vart livrädd och att det gått ett par timmar sedan han skickat smset och jag vet att dom inte skulle höra av sig i onödan.
Datorn gick så långsamt att få igång att jag var på väg att kasta den i väggen men lyckades stilla mig med att då skulle jag inte få tag på landsnumret och försökte sedan intala mig att dom skulle ha ringt om det blivit mer akut.

Sedan kunde jag tillslut ringa upp och yngste sonens tillstånd var lugnare men fd behövde försäkringsnumret för eventuell sjukhusvård.

Det är ju inte bara jag som ligger i träningsläger för att ändra och få bort mitt curlingbeteende utan övriga i familjen ska också träna över att inte bli curlade och ta hand om sitt egna, så mobiladdare och försäkringsnummer vart hemma.
Men nu har jag skickat ett mail med försäkringsnummer och telefonnummer till sos international i köpenhamn och en del råd för att underlätta för yngste sonen.

Nu hoppas jag att det vänder för honom så att dom får en bra resa tillslut!

coolbettan

Idag efter Dr Trygg så gick jag till tobaksaffären i närheten och skulle köpa ett gratulationskort och några lotter till min mamma som fyller år på söndag.
Jag stod i valet eller kvalet hur jag skulle göra med detta.
Men jag klev in i tobaksaffären och sa: Jag skulle vilja ha lite skraplotter femman och tian och vad har du mer?
Expediten en ung tjej: Ja vi har ju några flera lotter!
Jag snabbt: Ja inga triss eller lotter där man kan vinna mycket pengar för jag ska ha dom till min mamma som fyller år och jag gillar inte henne så jag vill inte ha några lotter som hon kan vinna mycket pengar på för det vill jag inte unna henne!
Expediten förvånad och skrattandes: Nä hä!
Jag: Nej inte vill jag ju att hon ska vinna en massa pengar för jag gillar henne faktiskt inte!
Expediten: Hur mycket ska hon få lotter för då?
Vi plockade ihop några lotter som garanterat inte gav någon högvinst.
Sedan sa jag: Men jag kan ta ett par triss och en sverigelott själv för jag tycker jag är värd att vinna högvinsten!
Men tyvärr så var inte den turen på min sida ännu.

Väl hemma berättade jag det för döttrarna som utbrast: Va sa du så mamma?
Jag: Ja jag gillar ju inte henne!

coolbettan

Det här vill jag se en dag från Eifeltornet! Såg häftigt ut när jag för en stund sedan fick ett mms av Paris resenärerna. coolbettan

Idag tidigt på morgonen åker fd och yngste sonen till Paris!
Jag hoppas dom får det riktigt roligt och trevligt!
Yngste sonen har pluggat lite extra fraser på franska och vi har vid middagsbordet fått ta del av hans franskakunskaper och jag har inte hängt med speciellt mycket i svängarna mer än när ja, nej och tack sagts.
Men kul att ynste sonen får använda sin franska nu under resan!

coolbettan

......har jag sedan några dagar underbar utsikt!
Jag ser hur den putar ut där i mitten på kroppen och snålvattnet rinner i mungiporna och jag skrattar mig lycklig över detta guldläge!
Jag har första parkett och det är föreställning hela dagarna.
Fram och tillbaka går 6-8 män utanför mitt sovrumsfönster på byggställningar och jag kan gotta mig och poängsätta deras rumpor i snickarbyxor här där jag ligger i sängen.

Det är nytt tak som ska på huset och igår travade dom så pass många gånger fram och tillbaka så det vart djupa märken i gräsmattan av deras fötter för kranbilen kom inte som skulle lyfta upp drygt 2200 betongplattor på taket så dom började trava upp teglet för hand.

Men turen vände för dom och kranbilen kom sent om sider så jag vart utan utsikt för en stund.

Smaskig dag igår!

coolbettan

Varför jag vill prova på en massa nya saker.
En anledning är nog att jag velat göra en massa saker under alla år som jag inte unnat mig och att jag har ställt mig åt sidan för att andra ska få tillfälle att göra sina saker.
Men sedan tror jag att en bit av det hela är ett råd jag i somras fick av en mycket klok kvinna.
Jag hade nöjet att umgås med denna kvinna under en hel dag och av någon anledning så berättade jag för henne om min kamp att komma tillbaka och kanske jag gjorde det då kvinnan på ett rakt sätt berättade att hon hade en allvarlig och ovanlig sjukdom och att det gav mig modet att berätta om min sjukdom.
Jag har alltid mörkat för omgivningen om jag varit sjuk för jag har inte velat vara "gnällig" som min mamma och uppfattas som om jag skulle utnyttja situationen utan jag har bitit ihop och kört på som vanligt.
Denna kvinna berättade att hon fått rådet av sin läkare att inte försöka "hitta" tillbaka till sina gamla vanor, hon skulle äta annan mat än den hon innan hade som favoriträtter och att t.ex lyssna på annan musik än vad hon var var van vid osv. detta för att ha det "gamla" kvar i friskt minne den dag då hon vart frisk och då kunna njuta av det "gamla".
Detta var tankvärt och jag kom på detta råd idag.

Jag har satt upp mer på min lista b.la. att gå iväg och bli sminkad och få lära mig det, jag har alltid velat det och tycker om att sminka mig men har alltid tyckt att det tagit för lång tid både att kleta på det och att tvätta bort det.
Men nu har jag lagt detta ansvar att fixa en sminkning till mig hos döttrarna och att dom tar mig dit och samtidigt kan vi äta lunch tillsammans efteråt eller före.

Sedan har jag i några år velat åka på kryssning men inte hittat gehör för det men nu är kryssning beställd tillls den 14 dec och resan går till Tallin en stad vi besökte i somras då vi var på seglingssemester.
Nu gäller det bara att försöka fixa en rullstol så jag orkar göra Tallin och inte behöver sitta kvar på färjan, rederiet hade tyvärr ingen att låna ut så är det någon som vet hur jag ska kunna ragga upp en rullstol under ett par dygn så berätta gärna hur jag ska gå tillväga.
På färjan kommer jag kunna äta god mat och jag kommer att kunna bada i deras bubbelpool, jag längtar och det känns som det är år kvar innan jag får glida ner i bubbelpoolen och smaska god mat och prova något nytt vin.
I förrgår så smakade jag kapris, några stycken lades på min tallrik och jag tänkte först: Nej detta stoppar jag inte i munnen eftersom smaken inte föll mig i smaken för massor med år sedan då jag testade.
Men sedan tänkte jag istället och sa: Vad fan jag dör ju inte av att smaka! jag stoppade en i munnen och fann det inte gott men jag pillade i mig ett par till för jag kunde ju vara färgad av mitt tidigare försök men jag var inte mogen för kapris just nu.

Undrar när jag ska bli mogen för kaffe och alla dom olika kaffetillagningarna som utövas med hjälp av kaffemaskinen?

Min lista börjar bli lång och jag har flera hemliga saker uppsatta, en del har jag delgett andra och flera har jag bara berättat för mig själv och alla, nästan iallfall är egocentriska.

Någonstans känns det som om detta bara är början!
Tur att jag redan t.ex har hoppat bungyjump för det kan ju vara farligt.

coolbettan

Tänkte köpa mig postitlappar och skriva ner bra saker jag fått höra sedan i helgen och framtida positiva saker jag får höra om mig själv.
Dessa lappar tänkte jag sätta upp på bröstpanelen i sovrummet så kan jag gå och läsa där då jag emellanåt är på väg ner i hissen mot bottenvåningen.
Det som fick mig att komma på denna ide var efter kommentaren jag  imorse hade fått av min massör i inlägget: Det kanske är nu!
Den kommentaren var jag mogen för och kunde ta till mig efter att jag läst den om och om igen under dagen.
Sedan har jag i helgen fått höra så många fina, vackra ja jag finner inte ord för det, bra saker om mig som träffat rakt in i mig.
Senast för en stund sedan så hade jag ett samtal med min kära svägerska som tankade upp mig med positiva saker om mig själv så jag växte flera centimetrar och jag hörde hur uppriktigt glad hon var.

Undrar vilken färg jag ska köpa på postitlapparna, gul är en bra färg vet jag men jag minns inte vad den står för?

coolbettan

Jag har just nu testat att laga middag och hade hjälp av ett barn.
Dels hade jag förträngt hur mycket jag avskyr att laga mat och dels att detta barn behöver klara och pedagogiska instruktioner och för att ge ett exempel så tog det ca: 3 minuter av lotsning och förklaringar från min sida till barnet för att den skulle hitta rätt slev till att fräsa köttfärsen med, jag beskrev färg och form och att det är ett ovalt hål i mitten och jag såg sleven och försökte med ord lotsa barnet mot rätt slev men det togs upp svarta stekspadar, hålslev och en stor träslev i försök om att det var den rätta.
Så förlöpte hela matlagningen och vi har just gjort en paus för att låta köttfärssåsen puttra ihop under en stund.
Jag insåg att jag tagit mig vatten över huvudet och att jag INTE var mogen för detta!
Att laga mat var inte min melodi och det sjöng falskt som bara den!
Undrar om jag någonsin kommer att känna mig mogen att laga mat då det finns Nutrilett i olika smaker att bara shaka och dricka?

coolbettan

Trots att jag först hade bestämt mig för att inte göra det och det med det bestämdaste.
Men igår skjutsade äldsta dottern mig och yngsta sonen runt och letade efter denna dos likt en knarkare som letar heroin i avtändningsfasen, svetten lackade och vi sicksackade oss som en Huskvarna symaskin med pedalen i botten i folkmassorna men när vi kom fram så var det slut.
Vi köade som i Ryssland med brödkupong i handen och när vi kom fram så gapade hyllorna tomma sedan länge, men en fågel viskade i dotterns öron om ett annat "bageri" som kunde ha en "brödflisa kvar till mig och yngste sonen.
Dottern gasade sin lilla bil så jag trodde hon skulle skjuta ventilerna i motorn och hon körde på två hjul i kurvorna i en kamp med dom andra som fått samma tips.
Väl framme så rusade dottern och sonen in i den byggnad dottern tvärnitat framför och jag insåg att det var bäst att jag stannade kvar i bilen och om dom hittade någon "brödsmula" så skulle dom komma och hämta mig.
Men dom var snabbt tillbaka och meddelade att det inte fanns något men i morgon senast 09.45 skulle vi vara på plats så skulle vi kunna få en "brödbit" men jag behövde rådgöra med "tomten", husläkaren innan hade dottern fått upplysningar om men det var ju uteslutet för min del att rådgöra men en husläkare som letar efter uppgifter på wikipeda.
Idag åkte vi i god tid och var på plats tidigare än 09.40 och yngste sonen var min stöttepelare både fysiskt och psykiskt eftersom jag kände paniken komma smygande under bilfärden dit.
Väl inne i byggnaden så fick vi var sin nummerlapp i handen och kön var redan lång trots att det öppnade kl.10.00 och vi satte oss i en trappa och fyllde i papper och mitt hjärta dunkade i bröstet och tankarna malde: Gör jag rätt nu eller ska jag hoppa över detta?
Att skriva under sonens papper kändes tufft för tänk om mitt beslut skulle få förödande konsekvenser för honom.
Vi beslutade att gå in tillsammans för jag kände att jag behövde hålla sonen i handen och han tyckte att jag skulle ta det först.
När det var vår tur så pratade jag nog en aningens forserande och berättade vilken information jag läst mig till via internet och vilka slutsatser jag kommit fram till och sökte stöd i mitt beslut av sköterskan eftersom mitt samtal med sjukvårdsupplysningen i går kväll inte gav något resultat mer än att hon sa: Byt husläkare vi kan inte ge råd per telefon!
Men det gick snabbare än en raket så satt jag med blottad vänsterarm, höll sonen hårt i handen och fick mig ett stick och en microdos av svininfluensa och så var det gjort!



Jag var orolig för att ta vaccinet och eftersom mitt immunförsvar är nedsatt och jag har någon infektion i kroppen men samtidigt tror jag inte att jag skulle vara så kaxig om jag skulle få svininfluensan i det tillstånd jag just nu befinner mig i och sedan så är jag i en riskgrupp precis som yngste sonen och att få i honom vaccinet lite snabbare än var skolan kunde leverera kändes angeläget då han och fd åker till Paris på torsdag.
Tyvärr fick vi beskedet att i den riskgrupp vi tillhör så behöver vi ta EN TILL spruta i v.50.
Sedan diskuterade jag som så att skulle jag bli jättesjuk av vaccinet så skulle jag bli det inom 24 timmar och då fanns det fortfarande någon här hemma i huset som kan slå näven hårt i bordet och se till att jag skulle få den vård jag skulle behöva om det skulle bli aktuellt.

Sonen var upprörd under väntan och dels så uttryckte han sin upprördhet till sköterskan att det var så många människor som öppet pratade om att dom inte tillhörde någon riskgrupp och struntade i regeln att vaccinet endast var till för människor i riskgrupp och att flera sa: Det är ju flera som struntar i att det bara är till för riskgruppen och personalen kommer inte att ta en diskussion om det eftersom detta går på löpande band.
Sköterskan förklarade för sonen att detta var en samvetsfråga för människor utanför riskgruppen och jag bad honom släppa det och bara tänka att han iallfall var där för att han ligger inom riskgruppen men våra förklaringar och råd gav föga lindring för hans upprördhet.

När jag och sonen sicksackade oss ut ur lokalen i folkmassan så sa han: Jag trodde du skulle vara nervösare än vad du var mamma!
Jag sköt ut bröstkorgen så pass mycket att hängpattarna vart och dingla fritt i luften av stolthet!


coolbettan

Denna bild har jag tidigare publicerat och uttryckt min önskan att en gång få glida runt i livet på en räkmacka.
Nu har jag funderat och det kanske är nu jag gör det trots allt fast det inte var på detta sätt jag tänkte då jag förra gången skrev om det.
Denna gång jag är sjuk så har familjen efter ett tag insett hur det är fatt och ställer upp på ett fantastiskt sätt, inga krav ställs på mig mer än att jag ska göra vad som är bra för mitt ego och när jag faller tillbaka i gammalt mönster som i morse då jag upptäckte att avloppet behövde rensas där jag stod naken och vattnet rann efter kroppen och tassade så tyst jag kunde ut i hallen och hämtade en diskborste och en flaska Wim och tassade tillbaka och började rensa och skura avloppet och tog ett par kakelrader och rengjorde, tänkte sedan att jag kan rengöra ett par kakelrader varje dag jag duschar så är det snart klart i duschhörnan, sedan vart jag idag upptäckt med fingrarna i kakburken eftersom jag inte låser dörren då det är lättare för dom här hemma att hjälpa mig då jag ramlar och idag tyckte fd att det vart lite för tyst där inne i badrummet och anade ugglor i mossen och han knackade på och frågade om han fick komma in och visst gick det bra jag stod ju med en handduk om mig för jag var färdigduschad.
Han klev in och frågade: Hur går det det tog så lång ti....!
Sedan tittade han på golvet där hårbollen låg från avloppet och sedan på diskborsten och sedan på Wimflaskan och sedan på mig och sade inte ett ord, inga anklagelser eller tillrättavisningar och inte ens med ögonen.
Jag försökte lägga huvudet på sned och sa: Ja detta vart lite tokigt och jag gick in i ett gammalt mönster och nu kan vi inte göra något åt det och jag tog i lite för mycket!

Jag har en psykolog som är riktigt riktigt duktig, en bra massör och sjukgymnast och dessa tre vet hur bra vård ska ges.

Jag har några få men dock så viktiga vänner som uppslutit vid min sida och hjälper mig på ett ogenerat sätt.

Det jag vill komma till att jag egentligen på ett sätt har ett guldläge att tillfriskna denna gång och det kanske är nu jag trots allt glider runt på en räkmacka.
Tänkvärt!

coolbettan

Jag hade tänkt att skriva detta inlägg mitt på dagen och berätta för dig min svägerska vad jag gjort för mig själv idag men det gick sedan lite grus i maskineriet.
Att jag skriver till min svägerska beror på att hon ibland säger när hon tittar på mina teckningar och hon har fått sett dom halvhemliga och helhemliga teckningarna och brukar då ibland säga: Hum nu var du elak mot dig själv igen!
Hon har helt rätt och jag kan se och hålla med henne och jag är glad att hon säger vad hon tycker och jag tar inte illa upp.
Men titta och läs nu min kära svägerska att jag idag försökt var snäll mot mig själv och lyckades en stund iallfall.

Först rengjorde jag ansiktet och lade en ansiktsmask och är tacksam att ingen annan i huset var vaken och såg mig gå omkring med denna gegga i ansiktet, jag undrar vad denna gegga innehöll men skönt var det.

Sedan hoppade jag i duschen och lät vattenstrålarna skölja bort geggan och shamponerade sedan in håret och gav mig en hårbottensmassage och satte sedan i hårinpackning som fick dra en stund medan jag lät dom heta vattenstrålarna skölja över min kropp och jag njöt av fulla drag.

Efter det så tvålade jag in kroppen kroppsdel för kroppsdel lugnt och fint och fattade rakhyveln i ena handen och skövlade av håret på benen och efter att denna skog hamnat i avloppet så vart det nästan stopp så jag fick nästan mitt efterlängtade bad. Efter benen så var det dags för Tina Turner under armarna och först tänkte jag bara göra en fläta under vardera arm men beslöt till sist att raka bort det men ack så många gånger man får skölja av rakhyveln från det långa håret och ta tummen till hjälp för att få bort det och jag skulle ha tagit saxen till hjälp som en första åtgärd men att spricka näck till köket för att få tag i en köksaxs våt och intvålad lockade inte det minsta.

Men jag fortsatte min skövling av hår och nu var det dags för könshåret ovanför mina ögon att få sig en duvning och svarta, grova och långa ögonbryn dinglade mer i mitt ansikte och vidare ner i handfatet som vart att se ut som om det inte blivit tvättat under detta år och använts av ett gäng bilmekaniker men ögonbrynen vart ganska bra och nu kunde jag se utan att se en skog av hår i övre delen av mitt synfält, befriande.

I skrivande stund så kämpar barnen och fd med att resa avloppen.

Sedan smorde jag in ansiktet med en skön creme i lugna fina rörelser och tog sedan kroppen och hudlotion och masserade in den grundligt i huden.

Efter det så fönade jag håret omsorgsfullt och försökte göra det på ett nytt sätt och för att pigga upp mig så satte jag på min mascara och lite läppstift så jag skulle se lite snygg ut.

Sedan så tog jag ett fotbad och filade fötterna och peelade dom sedan, filade naglarna och sedan så lackade jag tånaglarna med favoritfärgen på nagellack innan jag tog en fotcreme och gav mig en fotmassage.

Efter det så tog jag på mig mina nya jeans och lämnade mysbyxorna kvar på sängen och satte på mig min röda stickade polotröja eftersom rött gör mig glad.

Tills här riktade jag vänlighet till mig själv men sedan så fick jag ett hjärnsläpp.
Nu hade jag "lovat" Dr Trygg att jag skulle försöka vara kvar här i huset och inte fly utan sätta mig med någon och prata om vad jag känner och vad jag tänker och försöka hålla ut i ca: 20 minuter tills det skulle släppa enligt Dr Trygg och Trixi1.
Satan i gatan vad svårt det var och jag var på väg att ge upp flera gånger och kroppen spattade och jag vart vrålarg och väldigt elak åt mig själv i mina tankar men med hjälp så reds stormen ut på 21 minuter som kändes som flera timmar och efter hade jag träningsvärk i mina muskler.
Jag kunde inte analysera var det var som utlöste detta.
Nu var det ju drygt en vecka sedan förra "hjärnsläppet" så jag tänkte att nu dröjer det väl en vecka till nästa kommer.

Kroppen vart trött och jag var förbannad över att jag inte kunde styra detta och inte heller min kropp som spattade och både ben och armar vevade i luften som om jag skulle ha fått 65438 volt i kroppen.
Men en i huset skulle gå och handla och jag bad att få en Ben & Jerry Cokiesglass inhandlat till mig.

Sedan fick jag glassen i min hand och började äta och sedan vart det dags för "hjärnsläpp" nummer två och jag sände efter ett tag då jag inte längre stod ut ett sms och bad om hjälp och jag var så arg och slet detta glasspapper i småbitar och var arg på mig själv hur jag kunde ha beställt denna glass för det var en sådan jag åt strax innan jag mötte mannen i augusti som överföll mig och helt plötsligt så var känslorna där igen och kroppen signalerade åter att jag var tvungen att fly men med hjälp så kom andningen till djupandning och även denna strid reds ut och medhjälparen fick kramp i vaden på köpet under racet.

Under dessa "hjärnsläpp" så vill jag bara till båten eller i vatten men min medhjälpare har kommit på ett sätt för mig att nå vatten.

Jag brukar inte gnälla i onödan och inte som jag gjort här på bloggen men detta är en sådan kamp att jag önskar att ingen behöver uppleva detta!

Jag trodde tidigare idag att jag skulle kunna dela min glädje över vad jag gav mig själv idag med min svägerska men som sagt det går fort mellan dur och moll.
Jag är glad över min svägerska! Hon är ibland hård mot mig men jag tar inte illa vid mig för det är för min skull men hon är också en glad suporter som hejar på vid minsta framgång och framgångar som jag inte själv ser.

coolbettan

Igår vart det så en bussresa till en närliggande stad och ett besök på en grekisk restaurang där jag tidigare ätit en utsökt svärdfisk b.la.
Maten igår var som alltid utsökt, fin service och en söt hovmästare!
Jag åt vindolmar fyllda med ris och mynta med en citronyoughurtsås till förätt och svärdfisk, tsatsiki, fräsch sallad och råstekt potatis.
Mitt sällskap åt halstrad fetaost med tomatsalsa till förätt som jag var tvungen att smaka trots att jag inte tycker om ost och det var så gott att jag tog ett par tuggor till.
Jag gillar bara ost på gratänger, pizza och varma mackor men har dom senaste dagarna funderat på att lära mig äta ost.
Till det så provade jag ett Grekiskt vin som hette Tsantari Athiri och det var ett vitt kraftigt vin men dansade in i min mun och landade på tungans alla smaklökar och varje lök på min tunga gillade vinet och njöt och jag gjorde tummen upp.
Jag var så mätt i magen att jag inte orkade min mat och magen kändes sprängfylld. Men det vad härligt att åka bussen till staden, äta denna goda mat och dricka det goda vinet, åka bussen hem och få skratta mycket och bara vara Bettan för en stund och ska jag vara helt ärlig så tänkte jag inte på barnen, hundarna, fågeln eller något annat än stunden jag befann mig i under kvällen och jag tankade på mig positiv energi.
Tack mitt sällskap för en mycket trevlig kväll!
Idag till middag önskade jag en maträtt jag hittat i en veckotidning, lax toppad med färsk svamp, fetaost och tunnskivad squash som tillagas i ugn och klyftpotatis till.
Önskning kanske var fel ord och bara använt för att jag vill vara finkänslig och detta talade jag om här hemma idag och fd:n sa: Krav kanske är ett bättre ord!
Jag kan bara hålla med om att det inte är några önskningar utan jag förväntar mig att jag får det jag ber om och jag tar emot det utan att blinka eller att få dåligt samvete och jag vet inte vilken sorts människa som börja visa sig i mig men den är långt ifrån den gamla.
Kommer jag bli ett vilddjur?
Skrämmande är det!

Nu har jag satt upp en "kravlista" på vad jag vill testa och göra, två restaurangbesök står b.la uppskrivna, ett besök på en Japansk restaurang och på en Vietnamesisk restaurang och sedan vinprovning och en massa annat.
Just nu vill inte jag sitta här och sitta jag vill testa nya saker och se vad som kan kittla mig!

coolbettan

Djupa hål har grävts i mig under denna kråksång!

coolbettan

Idag var jag på besök hos Dr Trygg och idag vart det ingen guldstjärna.
Men han skrattade när jag berättade om "tomten" husläkaren och sa: den tomten den tomten! fast han sa hans riktiga namn.

Väl efter mitt besök hos Dr Trygg så satt min frisör ute i väntrummet och väntade på mig och vi gick eller hon släpade ogenerat på mig i ett par affärer, det är roligt att vara med henne för hon är alltid så glad och struntar i vilket humör jag är på och jag får massor av energi av henne.
Hon hjälpte mig att shoppa loss och det grävde djupa hål i mina fickor men vad f-n gör det jag har ju inget annat heller så vad spelar pengar för roll nu fick jag ju egenköpta byxor som passade. Jag har bara tidigare haft ett par egenköpta jeans och två par avlaggda från fd och nu sonens eftersom dom andra är så stora.
I förra veckan började min kropp svullna och vaderna är stora så det förslår och efter strumpresåren har jag djupa ränder i huden så förmodligen lägger jag på mig vätska av någon anledning så jag plockade på mig storlek 42 och large.
Väl i provhytten så sa min frisör: Du har lite dålig kroppskännedom!
Jag: Ja men jag har ju svullnat så mycket!
Frisören: Jag skulle vara glad om jag hade din kropp!
Jag som alltid tycker hon är så fin och är sminkad och ser vacker ut!
Men hon sprang och hämtade mindre storlekar och det var till och med en topp i storlek small.

Sedan var jag och köpte ett par pennor och expediten sa: Oj har du gjort illa foten!
Jag: Du är den första som tror att det är foten som det är fel på och inte ser mig som galen i min gångstil det var skönt!
Sedan gick vi och käkade lunch tillsammans och jag visste att hon hade en tid att passa och P-tiden till bilen men hon satt lugn som en filibunk när jag stressat sa ett par minuter i ett: Nu blir det stressigt nu måste vi skynda oss!
Frisören: Nej det är inte stressigt ta det lugnt nu!

Men det var mysigt att vara med henne några timmar idag!
Tack frissan jag kommer att leva på detta ett tag!

coolbettan

Hade en misslyckad dejt med "tomten" igår och ställer mig faktiskt frågan om han fått sin läkarlegitimation på postorder.
Första 10 minutrarna satt han bara och stirrade på mig och sa inget, han sitter med sitt papper och penna tillbakalutad och bara glor, jag försökte trevande prata lite då och då när jag tyckte tystnaden vart pinsam.
Sedan kollade han svaren från röntgen av skallen och ryggen och sa med förvånad min: Det var ju inget fel i ditt huvud!
Hade han väntat sig att han efter röntgensvaret skulle ha kunna knackat på min skalle och att det hade ekat där inne?
Sedan säger han att jag inte har några muskler på kroppen!
Jag opponerade mig och sa: Jag har visst muskler!
"Tomten": Nej det såg jag förra gången att du saknar muskler i kroppen!
Jag: Jag har muskler men att dom kanske inte just nu är så aktiva men jag har muskler eftersom jag tränat!
"Tomten": Du har inga muskler och du saknar helt muskler i ryggen och vad har du då tränat?
Jag: Jag gick ca: 1.5 mil om dagen och simmade 1.5- 2km varannan dag så det är klart jag har muskler!
"Tomten" Jaha och hur länge sedan är det då?
Jag: Innan detta hände!
"Tomten" Hur har du det med självmordstankarna?
Jag: Nu får ni sluta med det där! Det enda jag har sagt är att alla människor har någon gång sagt/tänkt då dom har gjort bort sig eller har tillräckligt ont eller tillräckligt jobbigt att: Ta mig här ifrån eller låt mig få en hjärtinfarkt och det har jag förklarat flera gånger! Jag har också känt så i ett flertal gånger under mitt liv!
"Tomten": Det är första signalen på en depresion och jag tycker att du ska utreda hos psykologen var detta står för! Har du tänkt fortsätta hos psykologen och sjukgymnasten?
Jag: Ja varför skulle jag inte göra det!
"Tomten": Hur ofta träffar du psykologen och sjukgymnasten?
Jag: Jag träffar psykologen två gånger i veckan och det var första gången igår jag träffade sjukgymnasten och jag fick en tid till henne idag också eftersom hon tyckte att min kropp var i så taskigt skick men jag tror att vi kommer att träffas en gång i veckan!

Innan "tomten" skulle skriva ut ett sjukintyg så bad jag honom kolla en knöl jag upptäckt i jumskeln i förra veckan och han konstaterade snabbt att det var lymfkötlarna som var svullna och sa att jag hade någon infektion av något slag och kanske från tarmen där såret suttit och förklarade att det kan bli så  eftersom det är bakterier i avföringen och har det varit ett sår där och då kommer det in bakterier i det, jag tänkte ironiskt: Nä hä! Finns det bakterier i skiten som kommer ut där bak det hade jag ingen aaaaaning om och att det då kommer in bakterier i såret för att skiten passerar såret det hade jag ingen aaaaaaning om.

Sedan undrade han om jag fått godkänt att få sjukpenning.
Jag svarade att det hade jag fått och att dom sänkt min årsinkomst till mindre än vad jag tjänat hitintills i år och att jag nu måste överklaga och att det varit krångel eftersom det skrivits att jag hade alzhemiers på sjukintyget och "tomten" rynkade då på sin näsa och sa: Jag vet dom har ringt och jag tittade inte vad det stod för sjukdomsförlopp!
Sedan frågade "tomten": Kommer du klara av att skriva och överklaga detta själv till försäkringskassan?
Jag: Ja varför skulle jag inte det?
"Tomten": Är du säker att du klarar att skriva själv?
Jag suckandes: Ja annars så får jag väl ta hjälp av någon!
Då slog det mig att han bara kopierade av läkaren i båtens sjukskrivning förra gången och att han då fick samma påbackning av försäkringskassan och kände hur skrattet började bubbla i mig och jag tänkte: Vilken groda du gjorde!
Sedan skrev han ut sjukintyg och efter att ha suttit och letat på nätet om vad han skulle skriva på intyget men som tur var var han inte inne på wikipedia denna gången och efter att jag fått det i handen sa han: Nu kommer försäkringskassan att kontakta dig för en rehabiliteringsplan för jag har skrivit sjukintyget på så sätt!
Jag: Vad innebär det?
"Tomten": Att det blir ett möte med den ansvariga läkaren dvs jag och försäkringskassan.
Jag: Då vore det väl bra om psykologen och sjukgymnasten också var med som träffar mig ofta!
"Tomten": Jag psykologen är ju bra att ha med men sjukgymnasten kommer att ha svårt att komma hon brukar inte kunna det!

Efter 45 minuter fick jag äntligen gå där ifrån och med min lista som jag innan skrivit med saker jag behövde få åtgärdat osagt för jag vill inte att denna "tomte" ska kolla på min kropp för det känns inte seriöst, jag tycker han kunde ha tagit ett blodprov om jag nu hade en infektion i kroppen för att se hur jag egentligen mår.

Sedan ringde försäkringskassan upp och berättade att dom i veckan försökt nå läkaren för att boka ett rehabiliteringsmöte men inte fått svar av honom och försäkringskassan sa: Varför står det på sjukintyget Bor på båt?
Jag: Jag vet inte för det är ingen liten eka jag bott i utan en båt med fyra hytter, en stor salong, tre toaletter med dusch, varmvatten och det finns till och med en respirator ombord på båten och det är en flytande sommarstuga! Sedan så är det väl bra om psykologen är med och sjukgymnasten också på mötet men läkaren sa att sjukgymnasten inte brukar kunna vara med.
Försäkringskassan: Vem är sjukgymnasten?
Jag: NN!
Försäkringskassan: Hon brukar alltid vara med!

Sedan träffade jag sjukgymnasten och berättade och hon sa: Jag är alltid med på rehabiliteringsmöten!

Jag borde vara frisk för att orka strida dels med försäkringskassan och för mig själv för nu tar det mycket energi som jag hellre hade lagt på att göra mig friskare.

coolbettan

Och drömmer om att få plaska i vatten det skulle vara så skönt att känna varmt vatten omkring kroppen och helst av ett varmt salt hav.



Eftersom jag inte tar mig i och ur badkaret själv så förblir det en dröm om inte fd:n tar en skottkärra till hjälp och skickar i mig i karet.

För drygt fjorton år sedan bodde vi i ett annat hus där vi hade olja som uppvärmning och den var dyr, vi försökte tänka på att inte duscha så jättelänge och då vara lite sparsamma.
Badkaret som fanns i det gamla huset föll inte mig i smaken så bada gjorde jag inte mer än i badhuset.

En gång kom jag på att jag ville bada med fd:n för det var något vi gjorde under lång tid på måndagskvällarna och myste och löste korsord i badkaret, men hur skulle jag göra för att sätta det i verket igen?
Jo jag kom på att jag skulle ta in barnens svimmingpool i det stora duschrummet vi hade och i den skulle vi två gott och väl få plats.
Jag planerade detta länge och sa så en kväll när barnen gått och lagt sig: Jag går ner och duschar!
Fd:n satt och tittade på tv och jag kilade ner i källaren och drog fram barnpoolen och började fylla den med vatten och det tog tid vill jag påstå, sedan placerade jag en pall i poolen och på den satte jag en ishink med något bubbelvin i, tog fram och tände 100 ljus som jag tände och placerade ut runt om i duschrummet och sedan ställde jag ett glas med salta pinnar som fd:n gillade på pallen.
Sedan gick jag upp till vardagsrummet och fd:n frågade: Vad f-n har du gjort så länge? Är allt varmvatten slut nu?
Jag bad honom komma ner i duschrummet och han vart en smula förvånad över min överraskning.
Salta pinnarna hade kroknat eller slaknat i sin styvhet av ångan inne i duschrummet och hängde som slokade blommor efter glaskanten.
Vi hoppade i poolen och drack bubblet men började strax svettas som galningar och fd:n tittade sig runt omkring och frågade: Hur många ljus har du tänt?
Jag svarade stolt: 100st!
Fd:n: Det motsvarar 100 watt!
Jag: Ja! Och fattade inte vad han menade.
Fd:n: Det är därför vi svettas så att det rinner i pannan för ljusen ger sådan värme!
Jag som trodde han svettades för att han såg mig näck där i badet.
Men det vart ett minne och något annat fint utav det iallfall!

coolbettan

Jag ville åt dom bra och sköna hormonerna och har känt en längtan att promenera, simma eller springa och någonstans så måste jag ju börja så mitt träningspass idag vart att sätta på mig träningskläderna och sedan tog orken slut, att sätta på mig skorna kanske jag orkar om någon vecka.

Frustrerande att inte komma åt dom må bra hormonerna som skulle göra mig så gott!

Sedan kom en onödig tankegång farandes i mitt lilla huvud: Undrar hur många det just nu är som ger sig iväg för en löparrunda?
Jag kände mig som barnet som sitter i fönstret och är sjuk och tittar ut på dom andra barnen som sitter och leker i sandlådan.
Onödig energi att slösa på detta för jag kan ju inte göra något åt saken just nu.

coolbettan

Hur börjar din morgon?

Vaknar du av väckarklockan, alarmet på mobilen eller kanske av dig själv?
Du kanske direkt klockan ringer studsar ur sängen, eller så kanske du ligger och snozar till mobilen tills du får bråttom och hoppar ur sängen.
Sedan kanske du rusar in på toaletten och på med strålkastarljuset och plirar med ögonen i det skarpa ljuset eller så kanske du far upp i köket och på med kökslampan och kisar med ögonen i ljuset för att mäta upp vatten i kaffekannan, eller så kanske du kastar dig direkt i duschen och låter ögonen vakna där inne.

Din kropp får ett abrupt vaknande och det blir som att försöka dra igång en bil och köra den direkt med värme och i 150 km/h när det är minus 40 grader ute.
Är du ung så funkar allt säkert ändå men om du har fler år på nacken och vi kan kalla det för en äldre årsmodell av bil så kanske din gång är något stapplande på väg ut till köket och det tar en stund innan stelheten försvinner.


För att ge dig själv och kroppen en mjukstart utan en "spann kallt vatten" som det blir för kroppen att bara rusa upp ur sängen så ta dig tid och sträck på ett ben i taget i sängen, sträck sedan på en fot i taget och spreta med tårna, gå sedan över till armarna och sträck var och en arm i taget, spreta sedan med fingrarna på händerna en hand i taget, dra ner axlarna och känn en aning hur det stretar, vicka huvudet åt sidan både åt vänster och åt höger och känn hur det även där stretar och drar, öppna ögonen och munnen och ge ansiktet en liten stretchövning och avsluta sedan med att sträcka ut hela kroppen och håll så några sekunder.
Detta tar inte mer än ett par tre minuter och du har nu låtit din kropp vakna upp till ett lugn istället för ett abrupt uppvaknande.
Detta lugn som detta uppvaknande ger dig har du med dig hela dagen och jag är säker att om du tar dig tid till dessa två tre minuter inte gör att du blir försenad på morgonen och skulle du försovit dig så är jag säker på att du kan ta dig tiden till dessa två tre minuter.



Ta en flört på djuren och lär t.ex på katten eller hunden för dom tar god tid på sig att sträcka på sig på morgonen och hela kroppen gås igenom.
Någon i den äldre generationen kanske minns morgongymnastiken som gick på radion om morgonen för hur många år sedan som helst.

Som alltid så kräver även detta träning och tålamod!

Lycka till med att ge kroppen en mjukare start på dagen och ett mindre stresspåslag från start!

coolbettan

Fick idag en kram oförhappandes som jag inte väntat mig och ska sanningen fram så tårades mina ögon.

coolbettan

Jag trodde väl inte riktigt att jag skulle få en guldstjärna till idag av Dr Trygg efter mitt hjärnbrejk i fredagskväll/ natt men det kändes som jag fick minst en till.
Han berättade att när vi sågs för tio år sedan så var jag i samma läge men då var jag nog inte mottaglig men i dag är jag en helt annan människa.
Dr Trygg slog sig på knät med handen ett par gånger och sa högt: BRA! Och vi ett tillfälle så lade han in en snus, kanske han firade.
Han säger att jag nu står naken och håller upp en hand precis som en alkoholist som erkänner sin sjukdom på ett naket sätt och säger: Jag är en uppoffrare! Och nu är förutsättningarna annorlunda mot förra gången men nu har vi kompasskursen inställd.
Men det ligger nog massor av hårt arbete framför mig och jag tror att jag kommer att stånga min panna blodig under resans gång men är otroligt tacksam att Dr Trygg är så skicklig som han är och att jag har tur som får träffa honom och få hjälp för i bättre och tryggare händer hade jag inte kunnat komma.
Tillsammans med psykologen, fd:n och barnen som också ändrat kompasskurs åt mitt håll och massören så känns förutsättningarna denna gång på ett sätt mer positivt sätt trots att jag är i sämre författning denna gång men nu ges jag chansen att bara ägna mig åt mitt byggande.

coolbettan

Jag trodde jag redan hade släppt bomben.
Vi tyckte här att det var lugnt som lugnet efter stormen och glada över att mamma och pappa reagerat vuxet och respekterande sedan dom fått brevet.
Men igår kväll hade fd:n ett meddelande på mobilsvaret där min pappa trött talade om att han nu igen inte hört något på några dagar, vi fattade att breven inte nått dom i fredags som vi trott och fattar att dom kommer att få breven idag.
Vad är det för info dom vill ha och vill dom ha det i droppform intravenöst?
Skulle dom ge sig om fd:n ljög och talade om att jag visst var tokig och satt på hispan på obestämd tid?



Håll i er Sverige för idag smäller det!
Jag mår illa och svettas!
Bara att krypa ihop och hoppas att det snart blåser över.
Jag tycker synd om fd:n och barnen i detta läget för jag tror att deras mobiler kommer att bli överhettade idag och min mobil tror jag att jag slår av.

coolbettan

Förra gången jag var sjuk så kom jag via beteendevetaren till kapitlet träna sitta still.
Nu skulle jag inte sitta passiv utan ha en lugn aktivitet i händerna och jag kom på att jag då kunde sticka Lovikkavantar för att sticka dessa vantar kräver inte så stort tålamod för det är bara att sticka på.
Beteendevetaren tyckte det var en utmärkt idé och jag skulle träna detta varje eftermiddag med att vara stila så kroppen fick en stunds vila.

Detta utspelade sig för drygt 1.5 år sedan och jag trodde då att datorer var farliga så fd:n beställde Lovikkagarn via internet.
Garnet kom och jag började sticka, nu stickar jag ganska fort och stickorna går i en hög hastighet och en del människor som sett mig sticka under alla år brukar höja på ögonbryna.
Jag har en egen stickstil och har vad jag tycker ett enklare sätt att sticka en avig maska mot vad andra har, jag lärde mig själv sticka som barn då min mamma inte hade tålamod att visa så det vart som en "överlevnadsstickningsstil".
Denna aktivitet gick bra dom första dagarna tills jag skulle kolla hur lång tid det tog att sticka först ett varv och jag klockade och sedan ville jag förbättra mitt personbästa så jag började tävla med mig själv och kampen mot klockan var ett faktum.
Väl hos beteendevetaren så tog jag emot ros för att jag satt still och stickade.
Sedan började jag tävla mot mig själv hur fort jag kunde sticka en hel vante och under denna tid så fick jag skavsår av stickorna på fingrarna.
Beteendevetaren fick så småningom reda på min tävling emot mig själv och tyckte att jag glidit iväg på lite fel spår i min träning men jag hade börjat simma och berättade att jag var irriterad över att det inte fanns en klocka så jag kunde kolla varvtid och sluttid, beteendevetaren tyckte det var utmärkt att det inte fanns någon klocka.
Men vips så en dag så satt det en klocka på väggen och en ny tävling kunde starta.

Nu har jag gjort det igen, beställt garn till Lovikkavantar.
Jag har frågar runt bland barnen om dom vill ha nya vantar men det var bara en som växt ur sina gamla som kunde tänka sig vantar dom andra sa blankt NEJ dom hade så att det räckte och blev över.
Under förra gången så stickade jag 14par vantar och fler barn på gatan trugade jag på vantar.
Jag undrar om jag kommer att kunna hålla mig på en normal nivå denna gång utan att starta masstillverkning av Lovikkavantar.

coolbettan

Numera kan jag titulera mig fyllkaja och tillskriva mig det i mitt CV!
Ikväll när jag satt och plockade med papper på kontoret och inte ens hjärnan kunde räkna ut 12 - 70 utan miniräknare och jag var en aningens frusterad att inte ens huvudräkningen fungerade och att det tog tid att slå på miniräknaren för att få fram brutto, moms och netto, jag hade självmant tagit på mig uppgiften med lite lätt bokföring för att försöka tänka på något annat och försöka få min hjärna att få lite vila.
Helt plötsligt knackade det på dörren och det var fd:n som kom in med ett glas rött vin och skulle sätta mig på pottkanten och frågade: Smaka! Är det samma vin som igår?
Jag kan säga att jag med 99% säkerhet såg att det inte var samma vin för det fanns som en flottrand som rann efter insidan av glaset som jag inte såg igår, men jag luktade och nu var jag 99.8% säker på att det inte var samma och sedan luktade jag och då var jag säker till 99.9% att det inte var samma och sedan smakade jag och sa: Det är inte samma!
Fd:n: Men denna flaska kanske har stått och luftat längre än den igår!
Jag: Nej du! Du har nyss kommit från jobbet så det har det inte hunnit med och detta smakar fruktigt och är strävare i munnen!
Sedan bjöds jag på en bit päron för att känna smaken på vinet tillsammans med det.

Jag har nog bara under en jobbresa som varade i en vecka utomlands druckit alkohol tre dagar i sträck och då en liten baileys till kvällstet.
Men jag skulle ju kunna vara bortrest på en vinresa och då skulle det inte vara så konstigt att provsmaka vin tre dagar i följd men äldsta dottern stegade in på kontoret och sa: Vad fan är det frågan om? Vin idag också!
Men jag är inte orolig för jag gillar INTE alkoholens berusningstillstånd och avskyr att vara snurrig i huvudet för jag blir då så illamående.

Så här sitter jag och provsmakar ett nytt rödvin bland moms, netto, kredit osv och två av hundarna ligger under skrivbordet och fiser så att mitt hår fladdrar men jag har det ganska mysigt trots allt.

Vinet som provades idag heter Sonoma Country från 2006 och är ett amerikanskt vin och det dyraste denna helg.

Vårt vinföråd har alltid varit ganska välfyllt och jag brukar damma av flaskorna då och då och det har varit bra att ha hemma om det kommer gäster eller att ge bort som present.

Nu vill jag gå på arrangerad vinprovning!

Jag kan bara säga att jag är förvånad över alla olika smaker jag upplevt denna helg och tycker att det varit spännande och ser fram emot att prova nya smaker.
Kanske jag skulle utbilda mig till sommerlier.
Jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att jag skulle gilla det eftersom jag tyckt att det smakar pyton med vin och kanske det går så långt att jag snart börjar dricka kaffe också för jag tycker att alla de olika kaffetillagningarna som görs här hemma med kaffemaskinen ser väldigt gott ut.

coolbettan

Vinet jag drack i fredags var ett vitt vin, halvtorrt om jag minns rätt i vinets rus.
När jag nu skulle till att dricka vinet så hade jag förvänta mig att jag skulle ta två munnar och sedan skulle det vara nog för denna gång och att jag skulle tycka det smakade blä.
Men till min stora förvåning så smakade det inte åt vinäger hållet eller att jag kände spritsmaken det var gott och lite uppfriskande.
Jag skulle så analysera smaken och med lite hjälp från middagssällskapet så kom vi fram till smaken och jag kunde konstatera att det måste ha vuxit ett citronträd och en fläderbuske i närheten av druvan.
Jag drack ett par munnar innan jag högg in på den goda maten och provade sedan detta vin tillsammans med mat och då drog jag i handbromsen en smula då vinet helt ändrade smak i min gom, det smakade inte illa men jag gillade smaken bättre utan mat.
Det var så pass gott detta vin att jag faktiskt på ett egoistiskt och fräckt sätt duttade i mer vin i mitt glas ganska flitigt måste jag säga, det var som att sitta vid en liten godiskskål i en skolklass innan lunchen och eleverna har behov av att få sitt blodsocker höjt och där innehållet i godisskålen snabbt försvinner så det var bäst att ta två bitar godis på en gång.
Jag hade sett till att jag hade vinglaset fyllt till bredden då det var dags för tv och fd:n hade gjort ett par dipper till chipsen b.la min favorit dip, innan jag kastade mig i dippens värld så smuttade jag på vinet och nu infann sig den smaken igen som jag föredrog när jag sedan dippade chips och tog en mun vin igen så ändrades smaken igen.
Tillslut så slutade jag dippa för en stund och njöt av vinet naturellt för det passade mig bättre.
Men detta vin fick mina tankar på annat och jag började sätta vinets smak i andra sammanhang då jag tror att smaken skulle höjas, jag tror att detta vin skulle passa utmärkt efter en hård dags seglats i sittbrunnen då solen fortfarande värmde eller efter en dag i solen och innan middagen serverades eller efter en varm dag då jag tittat och utforskat en ny stad i ett annat land, detta vin skulle höja känslan då jag skulle ta igen mig en smula innan nästa äventyr började.
Vinet som dracks var ett vitt franskt vin och hette Gevurxtraminer från 2007.

Igår då jag höll på att spola tillbaka bandet för att försöka fånga in ögonblicket då jag hade det trevligt och var glad så bestämde jag mig för att dricka vin nästa fredag igen och fortsätta min utforskning men då på lokal och på ett ställe i en närliggande stad där en rätt med svärdfisk serveras som jag gillar, restaurangen serverar grekisk mat, så nu är det bokat och klart och det får bli en busstur på en timma till staden. Restaurangen ligger nära där bussen har sin ändstation så jag kommer att kunna orka ta mig dit till fots.

Här skulle min vinrecentsion kunna ta slut men det gör den inte.
Fd:n var igår kväll och hjälpte en bekant som har ett hotell i staden och som hade extrajippo igår och kom sedan hem sent på kvällen med ett par flaskor vin han fått och undrade om jag ville ha lite mer vinprovning och jag var inte sen på att haka på detta trots att det var ett rött vin som skulle provsmakas och att jag trodde att det skulle vara svårt att få ner.
Vinglas plockades fram i en väldig fart så att kristallen klirrade och korkskruven fick än en gång bekänna färg och gneta sig igenom en kork.
Jag tryckte upp korken i min näsa för att känna på lukten och ni som hann se mina foton på bloggen förstår kanske att det inte var det lättaste att få in den i min lilla näsa.



Jag tog sedan vinflaskan och blåste ett par gånger i den och det fick räcka som luftning då klockan var mycket.
Nu var det inte jag som provsmakade detta vin först utan det gjorde fd:n och mina ögon vigdades då jag såg hur hans mun drog ihop sig och han sa: Ho det var strävt det här!
Jag sa: Va!
Skräcken i mig var ett faktum då jag bevittnat hans reaktion och undrade om jag över huvud taget skulle ge mig in i denna lek med vinprovning och kanske det var lite väl mycket att göra det två dagar i rad.
Men modet infann sig och jag tänkte men va fan jag dör väl inte av att smaka det men innan glaset nådde min mun så var känslan lika tilltalande som att stå med en surströmming dinglandes i handen för första gången och invänta ett under för att få in den i munnen.
Men när jag väl fick in detta vin i munnen så kände jag inte av strävheten över huvud taget, jag menar vad går inte upp mot ett glas riktigt riktigt sträv lingondricka så att hela munnen blir som ett grovt sandpapper.
Nu vet jag att den gamla slagdängan att rödvin ska serveras rumstempererat bara är en gammal klyscha och att även rödvin ska ha en kyld temperatur och detta vin var lite svalt men inte tillräckligt så en isbit fick snabbkyla det hela och då ändrades smaken.
Smaken av detta vin som rullade in i munnen på ett mjukt sätt och var lent i min gom fortsatte att förvåna mig under hela resan. Smaken kunde jag inte riktigt bestämma det var som en blandning mellan smörkola som inte var för söt och något annat godis. och detta vin var riktigt riktigt gott.
Fd:n tyckte att det var en smak av lakritsrot men jag kunde inte skriva under på den analysen.
Jag kan konstatera att den som trampade detta vin hade tappat sin godispåse innehållande smörkola och något annat godis i baljan.
Vinet som dracks var chilenskt och vad det heter vet jag inte av alla ord som står på etiketten och ingen är vaken i huset så jag kan få hjälp men på etiketten står: Reserva, Castillo de Molina,  Cabernet Sauvignon 2007, Cachapoal Valley, jag tror det heter Castillo de Molina av alla ord på etiketten.

Sedan måste jag träna på att öppna en flaska vin utan skruvmejsel och gummiklubba så att jag vidareutvecklar mig.

coolbettan

Jag satte hård press på mig själv igår, inatt och idag!
För hårdt för mitt eget bästa måste jag säga med facit i hand, jag känner mig sliten till max.
Idag hade jag tänkt blogga om mitt första steg in i vinets värld men det får komma sedan.
Så här såg mitt senaste dygn ut så låt mig få berätta och som vanligt bilden först och texten sedan:



God mat bjöds jag på till middag igår, majskycklingfilé som legat i någon hemsnickrad marinad och sedan stekt i ugn och sås gjord på skyn som blev efter kycklingen och marinaden spetsad med en massa grädde, basmatiris som jag gillar, sallad och god dressing.
Vinet var gott och vid middagen så skulle jag visa mina vinprovarkunskaper och ruskar här på bilden vinet så att det skvätte vida i kring. Stämningen var på topp och middagen var riktigt trevlig med skratt och glam.



En stund efter middagen var det så dags att titta på IDOL och jag har ju inte följt det alls mer än en liten titt för två veckor sedan.
Jag gillar att få andra att skratta och att skratta själv så jag var nog som vanligt där i soffan och äldsta dottern och fd lockades till skratt, äldsta dottern sa: Tvrecensenten är tillbaka!



När det sedan var dags att gå och sova så sa det på mindre än 0.1/sek bara POFF i skallen och jag brejkade ur fullständigt.



Nu ville jag tillbaka till båten och enda kruxet var att båten ligger på land 30 mil här ifrån.
Sedan ville jag bara ifrån huset.
Fd:n stod som ett ? och undrade vad som hänt eftersom kvällen varit så trevlig.
Jag försökte förklara med den helbrejkade hjärnan vad som stod på och att jag ville fly från alla känslor som körde ett race i min kropp och fd:sa att jag ju vet att jag inte kan fly från dom och att det inte hjälper och att ge mig ut i natten och kanske riskera att bli överfallen igen att det inte vore så klokt och att han inte ville att jag skulle ge mig ut i natten.
Han bad mig sätta mig och rita istället eller lyssna på musik.
Jag lovade att stanna kvar och inte ge mig ut i natten.



Jag försökte rita men det gick inte och då gav jag upp och vart fem år igen och packade min rymmarväska och gav mig ut i natten.



Att låta mig rymma och att jag skulle försvinna är lika stor risk som att boskap som är utsatta på grönbete på en öde ö mitt i havet skulle kunna försvinna där ifrån.
Jag tog mig en lite längre bit under denna rymning mot vad jag tidigare gjort men jag orkade aldrig så lång så jag kom ut från vårt kvarter.
Jag satt efter vägen på murarna till tomterna och vilade längst vägen.
En Volvo V70 kom körande och ingen bil jag kände igen, föraren backade tillbaka och körde där ifrån och efter ett tag så kom han tillbaka och körde förbi ett par gånger och saktade ner när han passerade mig och sedan stannade han och vevade ner rutan och sa på bruten svenska: Du ha hjälp?
Jag: NEJ!!!!!
Här var det inget läge för att vara väluppfostrad och svara nej tack.
Nu vart jag rädd och släpade benen hem igen.
Sonen öppnade dörren när hundarna gav hals och frågade: Vad har du varit?
Jag: Jag försökte ta mig här ifrån!
Sonen ruskade bara på huvudet.



På förmiddagen knackade fd:n på sovrumsdörren och undrade om han fick komma in och jag låste upp dörren som jag låst på natten. Nu hade min ålder sjunkit till tre år och trehjulingen stod åter bredvid mig.
Han undrade åter vad som hände på kvällen innan.
Jag sa bara att det blev för mycket och satte mig på tvären och sa: Hur skulle du känna det när du är beroende av andra för att klara vardagen, jag har tre saker inbokade i mitt liv, ett besök hos psykologen, ett hos sjukgymnasten och ett hos "tomten" husläkaren och sedan är det slut och bara av att jag satte disktrasan i klorin igår och "diskade" ur hoarna så vart jag svimfärdig och jag är 40 år och bara sitter och ritar barnteckningar!
Fd: sa att det nog inte var någon som tycker att det är något konstigt att jag sitter och ritar och att jag väl kunde försöka tänka på hur trevligt det var igår och försöka vara kvar i det istället och att se hur mycket som har hänt med kroppen sedan massören varit här och se det som något bra och att jag skrev ett bra brev till mamma och pappa och verkligen markerade.
Jag sa: Det mobila teamet tyckte inte det var bra att jag satt och ritade!



Nu tog inte fd:n mig bokstavligen i örat men förklarade att jag visst har något i framtiden som vi planerat och att jag kanske inte ska lägga disktrasan i klorin och diska ur hoarna när jag inte orkar och att jag kanske inte skulle ha så bråttom utan lägga i en lägre växel och att jag faktiskt är sjuk!
Det kändes konstig med den förståelse för att jag är sjuk och jag insåg helt plötsligt att dom andra här hemma faktiskt respekterar och ser att jag är sjuk denna gång. I skrivande stund känns det fortfarande en aningens omtumlande och jag fick mig en tankeställare.
Sedan fick jag mitt sovrum städat och fd:n skulle även torka golvet där så att det vart dammfritt för mina luftrörs skull och trots att jag sa att det inte behövdes och att man nog inte skulle våttorka dom nya ekgolven för mycket, men min vilja satt i en talltopp.



Treåringen i mig stack iväg med sin trehjuling för en stund och jag beslöt mig att trycka på rew och försöka backa tillbaka bandet.
Jag vet att allra helst fd:n och barnen skulle vilja få tag i min trehjuling och dom skulle skrota den bums om dom fick tag på den för den har följt mig under många delar av mitt liv och dom har nu insett att den är trafikfarlig för mig.
Men jag är lite rädd om den, sadeln sitter jag tryggt och bekvämt i.
Medan jag höll på att backa bandet och satt och ritade "av" mig händelsen så ringde min mobil.



Det var någon som skrattade så mycket att det lät som tårarna nästan trillade av skratt och jag hade svårt att höra vad den på andra sidan luren sa.
Först trodde jag att det var tipstjänst som skulle meddela att jag vunnit 7654 miljoner men sedan kom jag på att jag ju inte tippar.
Sedan hörde jag att det var svägerskan som höll på att försöka prata mellan skrattsalvorna och hennes skratt fick mig att börja skratta för det var smittsamt.
Svägerskan är intresserad av vin och njuter gärna ett gott glas vin då och då och nu hade hon läst mitt inlägg: Något jag länge velat göra! det om vinprovning.
Hon skrattade och upprepade vissa saker jag skrivit i inlägget och kallade mig galen, jag tog det som en komplimang.

Sedan vart det färd till minneslunden där min kära svärmor ligger och vi tände ljus även för min farmor och sedan på fd:s och äldsta dotterns initiativ så tog dom mej mellan sig och traskade in i kyrkan och där tände jag ljus och som vanligt fann jag ett lugn där inne, det var mysigt.
Min upplevelse om min vinkväll igår får jag skriva om senare då jag spolat tillbaka bandet så pass att jag hamnar där igen.

coolbettan

coolbettan

Och det är att lära mig dricka vin och att tycka det är gott!
Jag tycker att det ser socialt och trevligt ut.
Igår morse uttryckte jag min vilja att dricka vin och bad fd fixa en flaska vin.
Väl hos Dr Trygg igår så berättade jag om min nytilltänkta "hobby", han vart eld och lågor och lovade att en ny värld skulle öppnas för mig och att jag hade något njutbart framför mig. Jag misstänker att han själv kunde en hel del om vin och det kan jag också faktiskt och jag ska strax berätta för er hur det hela ska gå till med vindrickandet.

Nu är det inte så att jag aldrig druckit vin, i min ungdom så halsade jag Aurora i någon park och smidigt och enkelt med skruvkork.
Sedan dricker jag alltid vin på natten mellan julafton och juldagen då jag tar nattvarden på midnattsmässan så visst kolkar jag vin, men nu ska jag ge mig ut i dom lite finare salongerna och vin ska ju vara hälsan själv.

Jag har varit på vinprovning en gång i Toscana i Italien, vi var på en exklusiv vinodling och där hittade jag ett vin jag tyckte om och det har jag nog tidigare berättat att när jag skulle köpa en flaska vin så kostade den 700 svenska kronor och då backade jag köpet.
Så jag har varit med i svängarna och nu kommer det jag ska berätta hur det ska gå till att dricka vin, bilden först och texten till bilden nedan.



Först så ska korken upp.



Sedan ska det luktas på korken för att känna så att den inte har varit uppkörd hos vinodlaren som varit lite risig i kistan innan du åtnjuter vinet.



Om inte korkskruven gör sitt jobb korrekt och inte tar med sig korken upp så ta en skruvmejsel och gummiklubba och hacka dig ner i flaskan så att ett hål uppstår i den förbannade korken så innehållet går att hälla i glaset, får du korkbitar i glaset se det som snacks.
Om du har bråttom så stick ner ett sugrör i hålet du skapat och ta dig en slurk och känn efter så att inte vinet är surt som vinäger.



Sedan är det viktigt att vinet får stå och lufta ett tag innan det ska drickas.
Här kan en hårfön komma till hjälp så det hela går lite fortare och du får vinet i glaset snabbare.



När du väl fått drycken i glaset så ska du ruska och snurra på glaset tills vinet ser ut som hela havet stormar för det får aromer och smak att frigöra sig.



Sedan är det bara att köra ner näsan i vinet för det är viktigt att lukta ordentligt.



Sedan tar du en slurk och gurglar runt det i munnen tills en flourtant hade blivit grön av avund.
Nu kommer du att kunna känna och avgöra om det är en ung eller gammal och träig druva, hur gammal eken var när den fick sätta livet till och bli ekfat, om jorden druvan växt i var dyjord eller finaste matjord, om det suttit en geting på druvan för då kommer du att känna en svag smak av honung och har det vuxit blommor i närheten av druvan kommer du känna en svag smak av parfym.



Efter allt detta besvär så ska du spotta ut vinet i en spottkopp.



Eftersmaken är det nu dags för och nu kommer nya smaker att träda fram och du kommer att kunna känna hur mycket smuts den som plockade druvan hade under naglarna, hur långa tånaglar den hade som trampade druvorna sönder och samman i tunnan, hur många spindlar det traskat över ekfaten i vinkällaren och hur stämningen var bland medarbetarna som tappade upp vinet och buteljerade det.



Men du kan också ta till den gamla hederliga knepet för att få i sig vinet, håll för näsan och svep glaset i ett enda drag.
Skål tamefan!


coolbettan

Nu är den äntligen gjord och på ett sätt känns det befriande och på ett annat sätt mycket skrämmande.
Dotter2 var magsjuk annars hade jag bett även henne komma och läsa vad jag skrev men jag hoppas och tror att hon står till 100% bakom innehållet som sina syskon.
Jag valde att göra extraläxan i brevform för att adressaterna ska kunna läsa det om och om igen tills dom förstår innehållet, men jag vet samtidigt att det är en stor chansning att få dom att förstå, acceptera och respektera detta.
Jag skrev detta brev för att jag kände att jag behövde fly igen och jag kände mig otrygg där jag befinner mig just nu eftersom hotbilden såg ut att dom när som helst kunde stå på trappan och plinga på dörrklockan om dom var finkänsliga men risken var också stor att dom bara skulle rycka upp dörren och kliva in.
Jag känner redan att jag nu ligger och lyssnar vilka bilar som passerar och saktar in vid huset och försöker höra efter om det är pappas bil, mammas bil är lättare att känna igen eftersom hon reglerar farten med kopplingen och har gasen nedtryck så långt det går och motorn låter som femton ånglok som skenar på spåret med visselpiporna på högsta volym.


Här sitter jag och skriver och har på inrådan försökt att skriva vuxet och lägga känslorna inför vad jag känt tidigare och vad jag känner nu för mamma och pappa åt sidan.
Det var svårt att skriva och jag fick radera mycket, svårt att låta bli att linda in det och be om ursäkt för vem jag är, jag hoppas resultatet blev åt det vuxna hållet och korrekt.

Jag började frankt med bara Mamma och Pappa!
Sedan fortsatte jag...........

 

Jag tillskriver er båda två på en och samma gång för att göra det enkelt för mig.

Jag får hjälp från professionellt håll och har fått rådet att ägna all min tid till mig själv för att kunna återhämta mig.

Att jag bott i båten tidigare gjorde jag av egoistiska skäl trots att det inte har legat för mig tidigare att vara egoistisk utan tvärt om.

Som ni tidigare vet så hamnade jag i ett utmattningstillstånd för snart två år sedan och jag slet som ett djur för att komma tillbaka så att kroppen orkade, detta tillstånd handlade inte om att jag var klent byggd eller att det skulle vara fel på mitt psyke utan på att jag gav av mig själv till allt och alla i för stor utsträckning, för det var mitt sätt att visa mig duktig då jag inte hade någon fin titel att luta mig mot.

Det tillstånd jag hamnade i för två år sedan var av allvarlig karaktär då kroppen till slut signalerade hårt för att få mig att dra ner på tempot. Kroppen gjorde vid detta tillfälle så att jag tappade smak, lukt, syn och lite av känseln i kroppen. Dom inre organen tog stryk men jag var på väg att bygga upp dessa igen med hjälp av rätt kost osv.

Att jag hamnade i detta tillstånd då för snart två år sedan finns det ingen annan att skylla på än på mig själv och vilka krav jag hade på mig hur jag skulle vara. När jag väl skrek på hjälp så var det för sent för att min kropp inte skulle hamna i den författningen.

Med dom händelserna som jag nu varit med om, och vilka, kommer jag inte att redogöra för här, det är mitt och jag ägnar det särskild undanlagd tid. För nu hamnade min kropp i en värre författning än förra gången och det vart en kamp som inte liknar något annat, en kamp mot min kropp som slog ut sak efter sak och som nu är hyperkänslig.

Nu är det av största vikt att jag har lugn och ro, inte blir stressad för då sätts funktionerna ner direkt igen.

För kunna förklara för er så ger jag er ett par liknelser:

Om jag hade behövt transplantera exempelvis en njure så skulle jag behöva hålla mig undan all risk för baciller under en tid.

Eller om jag skulle vara en brottsplats så skulle polisen avspärra mig med ett plastband.

Eller om jag skulle vara pestsmittad så skulle jag isoleras.

Så är det för mig nu, det är jag och ingen annan.

Jag har hitintills inte mött en läkare som tidigare sett på maken över i den författning min kropp är, det finns inget medicinskt att göra, inget piller att stoppa i mig som kan ge bot, den enda som kan vända detta är jag själv och för att göra det så måste jag göra det helt och skärt egoistiskt. Mot denna sjukdom finns inget vetenskapligt bot.

Nu har jag bott i huset med barnen och fd i snart två veckor och kämpar fortfarande med att acceptera det, acceptera att jag behöver hjälp med det vardagliga.

Hur länge min kamp kommer att pågå vet jag inte och det vet ingen annan heller mer än att det tar väldigt, väldigt lång tid. Jag har i dagarna just accepterat att detta kommer att ta längre tid än vad jag någonsin hade trott och nu får det ta den tid det tar.

Jag har fått rådet när jag får mer energi så ska jag göra saker bara för just mig och sådant som ger mitt ego energi, som ni säkert förstår så är det en kamp även med hur jag är som människa att sätta mig själv i främsta rummet.

Jag har inte suttit och rullat tummarna för en sekund, jag har slitit som en galning för att försöka häva detta tillstånd sedan dag ett och med den kunskap jag hade från förra gången. Men jag gick ut för hårt i början  och det tog ett tag innan jag tillät mig dra ner på tempot och det kämpar jag med än idag och jag har tur som nu har träffat professionella som jag litar på och som ger mig hjälp, stöd och vägledning.

Men i denna stund så har jag fått lägga det mesta av det inträffande åt sidan för att bara ägna all kraft till att återhämta kroppen och inte ta den minsta risk att stressa upp mig i något avseende från omvärlden.

Jag ber er respektera mitt beslut och ordination från professionellt håll.

Jag vet inte heller i dagsläget om jag någonsin kommer att delge det inträffade till någon människa i min närhet.

Barnen och fd har respekterat denna situation till 100%.

Detta är en svår situation för alla och inte minst för barnen och fd men i dagsläget så har jag varit tvungen att lägga andras känslor åt sidan.

Och som sagt var, det är inte fel på min knopp utan på min kropp och jag ber er se mig som allvarligt kroppsligt sjuk.

När det gäller kontakten, gäller alla andra, än med barnen och fd, både via telefon eller besök, är rådet från läkarhåll att avstå från det för att kroppen behöver all energi för att få en chans att återhämta sig och börja få kraft igen. Det rådet har jag följt och har för avsikt att göra så tills jag känner mig stark nog, även om det tar tid.

 

Bettan

 

 

Efter att dessa brev nu är postade så känns det som om jag vill krypa in i skalet och gömma mig och hoppas att jordbävningen snart slutar efter det att mamma och pappa läst sina brev.

En skakig tid går jag nu tillmötes.

 

coolbettan

Idag var då den stort dagen då jag skulle till Dr Trygg med min tunga hemläxa, den skulle ju inte vara klar men väl påbörjad.
Jag hade en muntlig tenta med Dr Trygg och berättade hur jag gjort för att försöka lösa hemläxan och jag blottade också mina fallgropar jag ramlat i på vägen.
Någon bakläxa fick jag inte för av Dr Trygg utan jag fick en guldstjärna av skiraste guld och kunde klistra i den i mitt guldstjärnshäfte, det kändes stort att kunna klistra in den första stjärnan i häftet!
Nu är det inte så att Dr Trygg är snål med guldstjärnor utan han har försökt strö guldstjärnor runt mig likt en konfettibom under våra tidigare samtal utan det har varit jag som inte haft tillräckligt bra klister och kunnat fästa en guldstjärna förrän idag och ta emot den för den jag är och med stolthet.

Jag fick släpa tillbaka samma hemläxa igen eftersom det är mycket mycket kvar på den att göra och det kommer att ta lång lång tid och det har jag idag accepterat.
Jag fick sedan en uppgift till att göra om jag själv ville och det var inget tvång att göra den men jag känner att jag vill göra den och att den är av stor vikt för mig.
Jag hade först tänkt att göra den direkt när jag kom hem men känner nu att den är så tung och kräver så mycket energi att jag måste vila ett tag först, bara jag tänker på uppgiften så känner jag min som ett urskitet lingon.
Men jag försökte tanka lite fysisk energi och har ätit lite potatis och purjolökssoppa och en brödbit.

coolbettan

Snart ska jag till Dr Trygg och med ska den tunga läxboken jag senast fick med mig där ifrån.
Idag ska jag redovisa läxan.
Hur kommer det att gå?
Blir det bakläxa?



coolbettan

Jag vet att man inte ska gråta över spilld mjölk!
Men vad gör man inte när kon dött och båset är tomt!

coolbettan

När gav du din kropp fysisk beröring senast?
Nu menar jag inte på det sexuella planet för det kommer jag inte lära ut.
Jag vet när du gav dig beröring senast och det är just nu i denna stund!
Du ger din kropp beröring hela tiden, när du står ger du din kropp beröring på fötterna, när du sitter ger du din kropp beröring på rumpan, när du har något i händerna så får du beröring.

Men du ger också dig själv beröring med t.ex händerna väldigt ofta.
Beröring är viktigt för din kropp och själ.
Kanske du just är en sådan som ofta ger beröring till andra, en öm klapp på armen t.ex då ger du dig själv beröring och även en annan människa beröring.
Det är också ett plus om du får beröring av en annan människa än dig själv men kanske du inte får det eller inte har någon som ger dig beröring.

Nu är ju alla människor olika och behöver olika mycket beröring och kanske just du är ovan med beröring, men beröring är lika viktigt som att äta och dricka för alla människor, det ger en bekräftelse på ditt värde.

När gav du dig "finberöring" senast?
Det kan du klura på en stund i bakhuvudet medan du läser vidare.

När du tvättar händerna gnider du runt tvålen med en väldig fart och torkar händerna med en rasande fart på handduken och rusar ut från toaletten med fukt kvar mellan fingrarna?
När du tvättar håret gnuggar du runt shampot i 380 knyck på huvudet?
När du tvättar kroppen med duschtvål far då händerna runt på kroppen i en hastighet som skulle göra en skidåkares glid under skidorna avundsjuk.
När du torkar dig efter duschen gnider du frotéhandduken i en rasande fart på kroppen och vattendroppar finns kvar på kroppen och fukt kvar emellan tårna när du är klar?
När du borstar tänderna går handen med tandborsten i som en trummvirrvel?
Om du smörjer in kroppen efter duschen ser du ofta en svag liten stimma hudkräm kvar på kroppen?
Tvättar du ansiktet på morgonen eller på kvällen och har du en vattensamling nedanför handfatet på golvet när du är klar och sedan kliver i vattnet med strumpan och svär en ramsa?
Även denna lista kan göras lång men jag stannar mina exempel här och låter dig aktivt tänka ut fler exempel i din vardag.


Kanske du skulle våga dig att ta tiden att i t.ex dessa sysslor ge dig "finberöring"!
Åtminstone en gång om dagen tvätta händerna med lugna rörelser och låta dig känna tvålen och ditt tvagande på händerna och sedan frottera händerna riktigt torra med lugna rörelser och känna hur handduken känns mot dina händer.
Eller när du tvättar håret att ta fingertopparna som att massera hårbotten och ge den en riktig tvagning med lugna rörelser och låta dig känna fingertopparna mot hårbotten.
Eller när du tvålar in kroppen att göra det systematiskt och med lugna rörelser och låta dig känna på huden hur dina händer tillsammans med duschtvålen tvättar dig ren.
När du torkar dig efter duschen att göra det kroppsdel för kroppsdel i ett lugnat tempo och känna hur handduken sveper mot huden.
Att ta dig tiden att slå dig ner på toalettstolen och borsta tänderna med lugna rörelser tand för tand och låta dig känna hur tandborsten känns mot tänder och tandkött.
När du smörjer in kroppen så tillåt dig göra det med lugna rörelser tills hudcremen trängt in i huden och låt dig känna hur händerna masserar in hudcremen på kroppen.
När du tvättar ansiktet vid handfatet låt dig göra det med lugna rörelser och låt dig känna tvålen dansa mot huden med hjälp av händerna och tillåt dig känna hur vattnet sköljer ditt ansikte och temperaturen på vattnet.


Nu menar jag inte att du ska ändra på allt detta och bli en sengångare men att ta minst två gånger om dagen och låta dig känna och ge kroppen "finberöring" i ett lugnt tempo.
Du kanske får sätta upp en postitlapp på badrumsspegeln för att påminna dig om att tvätta händerna i ett lugnt tempo.
När du gett dig "finberöring" så säg till dig själv helst högt och säg ditt namn och skulle det var jag så låter det så här: Tack coolbettan för "finberöringen" den var du värd och vad duktig du var som tillät dig känna!

Du kan också ge dig "smygfinberöring" i t.ex soffan då du tittar på tv. Du kan ta din hand och smeka dig på armen och låta dig känna hur det känns.
Dina fötter kanske är torra och fnasiga och du tänker efter duschen: Ja fötterna får jag ta en annan dag! Smörj in dina fötter när du sitter framför tv:n eller när du läser en tidning eller bok och tillåt dig känna hur det känns när cremen och händerna rör vid dina fötter och om händerna känns kalla eller varma mot din hud.

Blunda gärna en stund under din "finberöring" det ger dig en ökad medvetenhet.

Tillåt dig aktivt känna av "finberöring"!

Dessa övningar kommer att öka din närvaro i nuet och skapa för en stund ett lugn för kroppen och själen, dessa övningar lär dig också att tycka om dig själv och ge dig ett värde!

Men även dessa övningar kräver tålamod och träning!

Lycka till!

coolbettan

Har du skitit inför publik och i en svart sopsäck?
Det kan jag nu tillskriva i mitt CV!

Idag började min dag med att besöka stadens röntgenavdelning, "tomten" dvs husläkaren hade ju sänt en remiss för att MR röntga min rygg samt skallen eftersom han ju såg att min hjärna var sjuk.
Stressad vart jag då jag låg i denna trumma i över en timma och jag hade en ny röntgen sju mil bort inom snar tid.

Väl framme vid det sjukhus jag skulle göra nästa röntgen så körde fd:n mig i rullstol eftersom benen inte ville gå i det stressade tillstånd jag befann mig i.

Jag har gjort en liten bildserie så att ni får "följa" med mig under denna undersökning, texten till bilderna lägger jag under bilderna.

Välkomna med mig på undersökning!



Rullstolsrally vart det så det heter duga under hela dagen och det hände mer än en gång att fd:n törnade emot en hissvägg eller liknande, kul var det iallfall!



Väl framme på röntgenavdelningen så bjöds jag på en fördrink!
Hela 4 dl fick jag svepa, jag svepte i mig detta snabbt, höll för näsan, drack, ryste och kväljde.
Drinken jag bjöds på hette kontrastvätska och ni som inte testat denna "läckerhet" tycker jag ska köpa hem 300 griffeltavelskritior och lösa upp i lite vatten.
Nu skulle denna dryck verka i två timmar innan det var dags att få kliva in i dom stora salongerna.
Tiden skulle fördrivas och jag kom på en idé att chocka kroppen med lite mat.



När maten kom till bordet så var det i så stora lass att jag inte trodde mina ögon.
Hur skulle jag få i mig detta?
Men jag var seg och åt upp nästan hela biten med den panerade fisken, tre rödbitsskivor och några linser.
Sedan var jag stolt över att ha fått i mig detta!
Klockan segade sig fram inför tiden jag skulle vara tillbaka, men vi var ute och tittade på polisen som tagit en bil och förmodligen en människa också, jag satt bredvid en dam som inte hostat sedan 1973 och äntligen fick upp det slem som samlats i halsen sedan dess och spottade sedan ut det bredvid mig, det var så "läckert" att lunchen höll på att komma upp i retur och kunde göra hennes slembobba sällskap på marken.
Men tiden gick och det var dags att återvända till röntgenavdelningens stora salonger och väl framme så mötte en sköterska mig och rullade då äntligen in mig.



Detta var det första jag såg när jag rullades in i den fina salongen!



Jag kände såhär då jag fick information om vad som skulle ske!



Sedan skulle musen få sitt också så en tampong skulle doppas i kontrastvätska och tryckas upp i hugget så att säga, visst gjorde jag som jag vart tillsagd lydigt och fint.
Eftersom jag var i dom finare salongerna så skulle jag kläs upp och riktigt ordentligt.



Ett par supersexiga läckra trosor fick jag i min hand för att sätta på!



Och en hellång "klänning" att ta på över dessa läckra trosor.



Sedan så skulle röven få sitt och i den innan tomma hylsan så hade det nu tillsatts kontrastmedel och i tjockleken som det som annars trycks ur tarmen.
Jag hade hoppats att det var silikon då jag igår satt på massagebänken och kände mig som en anka i rumpan då allt skinn putade ut där bak då jag satt och jag och massören skrattade åt det, jag har ju numera rejäl hängröv.
Men det var bara att vänd upp rumpan och få det insprutat, smidigt och lätt gick det trots allt och sköterskan smekte mig så rart under tiden eller om det var läkaren.



När jag sedan såg "toalettstolen" jag skulle sitta på mitt i röntgensalen så vek mitt mod en aning och när jag sedan såg att jag skulle skita i en svart plastsäck så vidgades mina ögon upp.
Men samtidigt kände jag en tacksamhet att säcken var svart och inte transparant.



En linjal fick jag att hålla mellan benen och hade jag varit man hade jag kunnat mäta den som dinglar där fram. vad linjalen hade för betydelse glömde jag fråga. Nu skulle jag först slappna av och sedan knipa och som på bilden krysta.
Jag krystade för glatta livet så att kroppens muskler darrade och jag fick vila ett par gånger emellan och det var tur för jag tog i så mycket ett par gånger att det svartnade för ögonen.
Det hela dokumenterades naturligtvis och kanske jag ligger ute på youtube vi detta laget.
Jag försökte ett par gånger att le mot kameran men det gick inte, men jag hoppas att mitt bruna öga där bak glittrade till mot kameran.
Odören där inne var inte den vackraste doft jag mött efter mitt kalas i plastsäcken!



Så nu har jag suttit på arenan med publik och skitit, popcorn serverades och hejarklacken skrek ut sin ramsa: Heja Bettan ta i nu! Krysta, krysta, krysta!
Mitt "lilla" sår i röven gick upp och nu skulle jag behöva tampongen någon annanstans.
Det var en man i rummet som jag skymtade då och då men jag tror att han höll sig undan stum av min läckerhet!



Men denna läkare och denna sköterska var precis dom rätta för mig att möta i denna undersökning, lugna, omtänksamma och varma, tog sig tid att lyssna och informera och gav mänsklig värme.
Att möta sådanna människor i vården hör inte till vanligheterna för mig och trots att jag var som jag själv tyckte det i en utsatt position så fick dom detta att vara den naturligaste saken i världen.
Och att jobba i en sådan odör och med detta är värt en medalj, tänk att dessa kliver upp på morgonen trots allt och går till sitt jobb och har ett leende på läpparna på sin arbetsplats.
Ett varmt tack till er två!


coolbettan

En trotjänare gick i graven igår!
Jag bevittnade inte det hela med mina ögon utan bara med mina öron!
Denna trotjänare har slitit hund här och varit trogen.
Men nu var det dags för den att lämna hädan och inte diskmaskinshimlen.
Jag har försökt att ge den skötsel och omsorg efter alla konstens regler men nu gick det inte längre.
Tack för alla år och vila i frid!

coolbettan

Det är precis vad mina föräldrar är.
Just nu är det en sömlös natt igen som inte ens sömnpillren klarar att råda bot på.
Jag skulle behöva sova då en dag väntar mig på mig som kräver energi men minnena bara väller fram från det jag var barn.
En bok skulle jag kunna skriva om ämnet barndom och en lämplig titel skulle kunna vara: Flickan som kallades klen!
Men en bok skulle jag aldrig kunna skriva och riskera att någon jag kände läste den och framförallt inte mina barn.
Dom har sett tillräckligt och bildat sig en egen uppfattning om mina föräldrar och gillar det inte, men barnen är otroligt starka som har sagt ifrån till mormor och morfar och struntat i att mormor t.ex kastat saker här hemma eller smällt i dörrar.
Jag trodde aldrig att mormor skulle gå på sina barnbarn som hon gjort mot mig men det gjorde hon för ett och ett halvt år sedan och kanske jag delger er den historien någon gång för att själv få släppa ut den men ska fråga det drabbade barnet först innan jag publicerar den.

Eftersom jag för en tid sedan har börjat svära trots att det var otänkbart för mig tidigare, jag höll så hårt på det att inte ens barnens kompisar svor här hemma, men nu när jag släppt på den "prydheten" säger jag: Fucking shit!


coolbettan

Säg den lycka som vara efter ett bra möte med psykologen ochen skön massage idag!

Ni som varit med vet att jag inte vill ha kontakt med mamma och pappa nu för att jag orkar inte det i denna stund få skulden över det inträffande och inte heller orkar höra hur värdelös jag är.
Fd har meddelat att äktenskapet upphört och att hans kärlekskänslor upp hört och att jag inte vill ha kontakt med dom just i nuläget.

Och jag har ljugit idag eller om jag ska vara snällare mot mig själv dragit en vit lögn lika hårt som att dra upp mormors hosta som sitter hårt i halsen kan vara osagt.
Min pappa har som jag tidigare berättat skrivit "uppmuntrande" sms, b.la skrev han en gång efter två veckor hade gått: Hur länge ska du sörja den man som nu gjort dig så illa?
Ja du pappa hur länge ska jag sörja mina senaste 24 år? Jag har inget svar på den frågan och vart arg då han "pratade" illa om den som varit min livskamrat, skulle jag börja hata hade det varit bättre för min pappa. Han har ju själv blivit lämnad själv men han kanske inte märkte någon skillnad då jag som 10åring intog platsen som "fru" och dess sysslor.
Igår fick jag ett sms och det löd:
Hej Bettan.
Jag måste få kontakt med dig.
Jag har ju inte pratat med dig sedan augusti.
Kan jag eventuellt besöka dig?
Du måste sända mig ett sms.
Hälsn. Pappa.

Sedan kom äldsta dottern in till mig idag och berättade att min pappa ringt henne igår och velat få information men att hon bara sagt att mamma vill inte ha någon kontakt just nu och det får du respektera. Tillslut hade han gett sig och sagt att vi kommer visst inte längre nu, dottern upplyste honom om att det skulle dom inte göra.
Jag säger bara bra gjort min äldsta dotter tänk om det var samma ruter i mig!

Sedan kom fd:n in efter sin resa med båten och berättade att min pappa ringt honom igen igår och velat luska information och undrat om jag bara låg apatisk, fd:n förklarade att så var inte fallet och att jag såg piggare ut när han åkte. Sedan hade min pappa ringt fd:n igen idag.

Jag tog då beslutet att åter svara pappa så att han inte skulle stå här på trappan en dag för då skulle jag behöva trycka ner alla hundra färgpennor jag har i halsen och hoppas på att bli kvävd. Jag skickade trots allt ett sms till både mamma och pappa för drygt en vecka sedan och upplyste dom att jag själv valt att vara själv och bara ägna mig åt mig själv och att jag skulle kontakta dom så fort jag orkade och att jag bad dom att bara ha kontakt med mig och inte blanda in barnen eller fd:n i det som gäller mig.
Nu skrev jag följande till pappa ikväll:
Det har hänt mera saker och jag har b.la blivit överfallen av en man men undkom en våldtäkt.
Jag har mycket att bearbeta och det tar tid och all min energi för att komma ur det så fort som möjligt.
Jag får hjälp att bearbeta detta och barnen och fd hjälper mig med vardagliga saker och har sett till att en kommer och masserar min kropp.
På inrådan av professionellt håll så ska jag bara ägna mig åt mig själv och den krissituation som jag hamnat i och lägga allt åt sidan tills vidare.
Jag kan inte ta emot besök som det är nu och jag har inte energi att tala om det inträffade mer än dom på det profissionella planet.
Om du vill kan du meddela detta till mamma.
Bettan

Strax efter att jag fått leveransrapport på mobilen susar fd:n in genom dörren och meddelar att han fått ett sms av min pappa som lyder följande:
Hej.
Jag har fått ett sms av Bettan ikväll och nu vill jag ha ett klarläggande av vad som skett som slår sönder er familj.
Hälsn. Svärfar

Jag bara undrar om jag har rapporteringsplikt vid 40 år till min mamma och pappa?

Jag kan inte heller berätta för dom att jag tvångsintogs av misstag på psyket eftersom dom redan frågat (som alltid) om det satt sig på mitt psyke.
Jag är så förbannat less på detta psyksnack om mig så fort jag inte faller in i deras ramar men det var ju synd om dom som fick ett sådant misslyckat klent barn från barnhemmet, dom har ju redan visat sitt missnöje med att göra mig så arvslös som bara går enligt lagen kräver eftersom jag inte vart något fint eller dansat hela vägen efter deras pipa. Jag har ställt upp och hjälpt dom mer än vad som anses mycket och deras lilla psyksjuka piga har sagt upp sig nu. Är dom rädda att jag inte ska stå och ta hand om deras bo den dag dom dör för det har dom upplyst mig om att jag ska göra.

Åter vart jag superstressad och känner mig jagad och vill fly!
När ska jag få frid?
När har jag fått nog i denna kråksång?
Ger dom sig när det står på blombandet: Vila i frid?

coolbettan

Idag kom hon igen och masserade min trötta lekamen och det var riktigt, riktigt skönt!

Den kvinnan vet hur energidepåerna ska fyllas!

När hon tidigare trollat med min kropp brukar jag skämtsamt kalla henne för en gud, hon knådar lite här och lite där och vips så har hon trollat bort det onda, något magiskt är det.

Idag vart det mycket massage och en kopp buljong. Sedan i fredags så var hennes ordination tre koppar buljong om dagen samt att någon skulle ge mig handmassage några gånger per dag och att en banan skulle börja ätas efter ett par dagar. Nu slarvade jag helt med buljongen men ska nu ändra på det, handmassage har jag gett mig själv iallfall under helgen och bananen som låg i banangungan ville nog inte ens en bananfluga äta och inte heller jag. Men imorgon får jag svinga mig i bananplantan och käka en färsk och fin banan.

Buljongen skulle ge mig mineraler till musklerna så att dom kom igång och sedan skulle detta främja att aptiten skulle komma tillbaka, jag litar på det och det behövs sedan jag imorse ställde mig på vågen och drog en lång suck efter att ha sett siffrorna och sedan kastade jag mig på nötpåsen så att kalorierna bara välde in i min kropp och för säkerhets skull så slickade jag insidan på påsen för att få i mig fettet som även där satt.

 

Helt plötsligt då jag ligger där  i godan ro så känns det som en orm slingrar sig i magen och jag blir påmind om att jag innehåller tarmar också så knipövningarna fick sig en match. Tänkte smsa det till henne att dom nu dragit igång och far runt lika fort som en 20h aktersnurra men tyckte att det kanske inte skulle vara en sådan fin komplimang för henne, men jag är säker att hon skulle le och säga: Vad bra Bettan!

 

coolbettan

 

 

Nu har jag softat hos Dr Trygg igen och jag menar då hos min psykolog!
Jag kallar honom Dr Trygg för det är precis vad jag är hos honom, trygg.
Det är en mycket klok psykolog och han får mig att berätta vad som helst.
Men idag var han tuff och gav mig en tung "skolbok" i hemläxa, så tung att jag var tvungen att beställa en lastbil som orkade frakta den hem till mig och den ska vara väl påbörjad tills på torsdag och jag känner redan svetten lacka i pannan och har redan öppnat första sidan i boken och försiktigt kikat in och känner att detta blir ett tufft "träningspass" och det är bäst jag fyller en sportflaska med vatten för det lär behövas och kanske jag rent utav behöver ta fram trädgårdsslangen och ha fullt vattentryck på .

Idag sa jag åt honom: Vad sitter du här på en mottagning när du är så professionell och skulle kunna vara Sveriges Dr Phil?

Jag gillar hans sätt, han är ofta uppe och hoppar och är dynamisk i sitt framträdande och det gör att jag känner mig "hemma" och det språket förstår jag. Jag känner igen mig själv i hans scenspråk sedan jag själv i mitt tidigare jobb stod på scen inför hundratals människor och förmedlade och samtidigt använde kroppsspråket fullt ut.

Jag har alltid haft ett stort kroppsspråk och t.o.m när jag pratat i telefonen men försökt få bort det då många skrattat åt det och jag tagit det negativt. Det var värre med detta kroppsspråk då jag ännu inte hade en sladdlös telefon för det hände flera gånger att jag drog ner telefonen i golvet pga mina rörelser och spiralsladden till luren var uttänjd vill jag lova och när luren lades på så snurrade sladden ihop sig till en härva och när jag sedan skulle svara vid nästa samtal så fick jag luta mig ner mot telefonen för luren gick inte att lyfta mer än några centimetrar pga härvan.
Men när jag stått på scenen så har jag släppt kroppsspråket omedvetet fritt.
Det är det enda jag faktiskt saknar med mitt gamla jobb att stå på scenen och förmedla och få publiken intresserade och lockade till ett skratt då och då, det var roligt att få brejka loss, men det är ju bara ett minne det också.

Men det är väl bäst att andas in genom näsan och långsamt ut genom munnen tre gånger och börja min hemläxa.

coolbettan

Det finns positiv trötthet och negativ trötthet!
Den positiva tröttheten har du när du gjort något som ger dig själv något.
Den negativa tröttheten har du av något som inte ger dig själv något.

Om du är stressad och trött och människor runt om dig ser detta så kan det hända att människor avstår att fråga dig om du vill t.ex göra något trots att det skulle ge dig själv något eller så kan du mötas av: Om du orkar förstås eller när du blivit lite piggare så kan vi ses eller göra något!
Du själv kanske känner att du inte orkar och jag tror att du säkert känt någon gång att du egentligen skulle vilja stanna hemma istället för att gå på den där middagen eller festen eller göra något hemma hos dig själv eller vad det nu kan vara men att du trots allt "släpat" dig dit och fyllts med positiviteter och du har då fått en positiv trötthet.

Den positiva tröttheten är bra, den är bra för din sömn, din sömn blir bättre och av större kvalitet än med en negativ trötthet.

Den negativa tröttheten ger dig en sämre sömn då du somnar in med "fel" hormonbalans och tankar i kroppen mot en positiv trötthet som har bättre balans på hormonerna och tankarna.

Det är bara att du tar en flört på ett batteri, när batteriet är på minus så går det taskigare än om det står på plus. Stoppa i ett taskigt batteri som står på minus i en klocka så ser du att den inte orkar hålla tiden utan hasar efter och stoppa i ett batteri på plus så ser du att den orkar hålla tiden och det samma gäller dig och din kropp.

Lets go paryt! Inte riktigt menat i bokstavlig mening men jag hoppas du förstår budskapet!

coolbettan

Ett mål sattes i torsdags och det var att jag ska till psykolog Trygg idag.
Ett mål sattes i fredags att massören skulle komma idag.
Ett mål sattes i fredags att jag skulle prata med en vän i telefonen sedan hon skickat ett brev som ska anlända idag.
Det var idag det och sedan var det tomt.
Hur fucking mycket jag än försöker så är det tomt på nya mål och ny energi framför allt!



coolbettan

Jag har vuxit ur mina kära trosor åt att dom är förstora, många skulle säkert vara tacksamma åt detta dilemma men inte jag inte.
I förra veckan tänkte jag beställa några mindre trosor via internet men sedan blev jag realist för vad ska jag med nya dyra trosor att göra!
Jag borde ju vara tacksam åt att det är bättre dom är förstora än om dom skulle vara försmå och skära in i alla veck och i låren så att blodtillförseln stryps nu har ju allt fritt flöde liksom!



coolbettan

En annan väg än vad jag själv tog så att mina barn skulle känna om än inte samma kärlek till vatten men än så ett gillande till vatten!
Jag lekte mycket med dom i vatten, tillsammans i badkaret, bredvid badkaret, i simhallen då dom var små, på badstranden, vid diskbänken, i barnpooler på tomten, i baljor, i pooler utomlands mm.
Barnen har kunnat stå långa tider vid diskbänken och bara lekt med sina fingrar i vattenstrålen och det har skvätt vatten och runnit efter skåpluckorna men jag har bara torkat upp vart efter och känt glädje att dom funnit njutning och när "leken" var klar så har jag bytt till torra kläder på dom.
Jag tycker själv att jag haft ett tålamod då dom velat hoppa i vattenpölar utomhus och ska jag vara helt ärlig så gjorde jag det tillsammans med dom när dom var små och jag trodde att ingen såg oss.
Sedan har jag kanske varit lite för ambitiös eller kalla det galen om ni vill, jag har b.la serverat glass i badkaret för att höja njutningen eller lökringar som fanns tidigare som snacks för dom gick att äta lite halvblötta också.
Jag har haft elvispen och vanlig visp i badrummet då skumbad stod på menyn för att kunna skapa massor av skum. Normalt? Nej det vet jag inte men barnen var i denna tidiga ålder förtjusta och jag hoppas det inte satt för stor skada i deras vuxenliv.
Ett mouseshampo kom precis ut när äldsta dotter föddes och var dyrt som satan i gatan men jag köpte det ändå trots att det grävde djupa hål i fickorna så dom slapp till en början sveda i ögonen.



coolbettan

Imorse då jag vaknade så hade jag en lugn och harmonisk känsla i kroppen och då jag fortfarande var påverkad av mina nattliga drömmar under natten, jag började tänka på min dröm och förstod sedan varför känslan fanns där, vilken känsla det var får du veta i slutet av denna storry.
Jag mötte en kärlek som har varit vid min sida sedan unga år och den består än idag.
Jag hyser en stor respekt för denna kärlek och ibland skräckblandad förtjusning och faktiskt rädsla.
Denna kärlek kräver största respekt för den har en sådan kraft att inget kan sätta emot den.
Men mina första möten med denna kärlek var mer åt det hatiska hållet och jag tänkte nu berätta min historia hur vi två vart ett trots allt.
Jag börjar med att berätta min historia innan det sade klick mellan oss och ger er berättelsen efter bilderna.



Detta var en kamp, jag skrek av det svidande shampot i ögonen och sedermera så köptes en krans att ha på huvudet så inte shampo skulle åka i ögonen.
Den kransen trycktes bara på huvudet och hur den sedan satt eller var shampot hamnade spelade ingen roll.
Att vattnet sedan åkte i öronen och att jag efter varje gång låg i smärtor under natten från öronen spelade ingen roll för fort skulle det gå för mamma hade inte tid med detta.
Jag avskydde detta!




Efter duschen så gnuggades håret snabbt av ett par gånger så skallen åkte fram och tillbaka och borsten togs fram. Då hade jag mycket hår men som nu tunna hårstrån, håret var blött efter duschen och borsten slogs mot huvudet och tovorna slets ut av den häftiga och snabba borstningen.
Jag grät av smärtor och det kändes som skalpen skulle åka med.
Mamma var arg över att jag var besvärlig och klen som hon sa och mer än en borste åkte i väggen och sprack i hennes ilska.
Jag förknippade detta lika med vatten eftersom håret var dyblött.



Sedan hade mammas bästis bestämt att hennes dotter som var min bästis skulle börja på vattenlek och det skulle även jag. Jag var fem år. Jag minns det tydligt hur min första lektion var och att jag inte ens vågade känna på vattnet utan stod vid sidan av basängen och skakade av köld och rädsla medan dom andra barnen lekte och hade roligt.
På vägen hem hörde jag mamma beklaga sig till hennes bästis hur besvärlig och klen jag var.



Väl hemma så kom den vanliga svidande dasken av pappa när han fick veta hur besvärlig och stygg jag varit mot mamma och fick gå upp på mitt rum. Jag stampade alltid med fötterna så hårt jag bara kunde på väg upp för mitt rum och har sedan förstått att det var för att skingra smärtorna för än idag stampar jag med fötterna då jag gjort mig illa eller har fött barn.



Vid nästa lektion så tog vattenleksfröken sig an mig och pratade och visade en mycket vacker häst.
Hon ville att jag skulle plocka upp den från botten i basängen och tillsammans gick vi ner i det varma vattnet och hur hon nu än gjorde så fick hon mitt förtroende och jag kände orden att jag var besvärlig och klen och jag tror att det var första gången jag kände ett jävlarinamma, jag kan än idag känna detta jävlarinamma jag kände då i den stunden.



Här vart det kärlek då jag vågade ta upp den vackra hästen och samtidigt kände varmt och smekande vatten mot min hud.



Trots att jag visste att jag skulle bli åksjuk och spy när mamma och hennes bästis tände sina cigaretter i bilen och...



....trots att jag visste att jag skulle ligga i sprängande smärtor sedan jag fått in vatten i öronen efter badet så.....



....satt jag vid köksbordet om torsdagarna och längtade till vattenleken och det smekande varma vattnet och klockan den segade sig fram men jag var kär och en livslång kärlek var påbörjad.
Jag lärde mig här att ta smärta och jag tål mycket smärta än idag.
Men en kärlekskris skulle utspela sig ca: 7 år efter.....



....mamma hade sedan ett par år fått vetat av öronläkaren att det inte var bra för mig att få så ont efter att jag fått vatten i öronen och jag fick en blå simmössa i typ som simmarna i badhuset hade, men den gick efter några år sönder.
På den tiden jag gick i skolan var det obligatorisk simundervisning i skolschemat och när jag gick i sexan så skulle vi åka med klassen och bada, vi var några stycken som hade bestämt att vi skulle simma dom obligatoriska metrarna som vi skulle avverka innan lek tillsammans och självklart var den killen jag var kär i med i det gäng vi bestämt skulle vara.
Mamma inhandlade en ny badmössa till mig och kom hem med en rosabottnad med något djupare rosa blommor på. Jag skrek rakt ut när jag fick se denna och ville inte ha den, den såg ju ut som en badmössa dom gamla tanterna brukade ha i badhuset, men som vanligt så var jag besvärlig och klen som inte ville ha denna och pappa och styvpappan kom till hennes hjälp och förklarade hur otacksam och elak jag var mot mamma som hade inhandlat denna på lunchen så snällt.
När jag fick denna så var det på kvällen innan vi med skolan skulle åka och bada så inget annat var att göra än att packa denna i mina ögon hemska badmössa, fetvadd och öronproppar.
Väl i badhuset och iförd min nya "läckerhet" så minns jag när jag ruskade på huvudet så kände jag dessa stora hemska blommor fladra runt huvudet.
Att skolka var inte att tänka på och jag stod en stund kvar vid basängkanten och skämdes som en räv och funderade ut en lösning, att ta av denna visste jag inte var något alternativ då jag mycket väl visste smärtan som skulle komma, det var då jag bestämde mig för att simma så snabbt jag bara kunde dom obligatoriska metrarna för att sedan gå upp och duscha, att jag sedan missade leken med kompisarna och den jag var kär i gav jag blankt f-n i men det var då jag lärde mig simma fort som bara den.



Men jag är näst intill otröttlig när jag simmar eller är i vatten och jag tycker fortfarande om att leka, stå på händer, göra kullerbyttor och dyka i vattnet trots att jag är fyrtio år fyllda och trots att jag mött hårt skrämmande väder med segelbåten och att jag i vintras nära var att drunkna då jag ramlade i vattnet då jag var ensam vid båten och isen låg runt om mig, hur jag riktigt orkade ta mig ur detta kalla vatten är än idag ett mysterium för mig.
När jag blir trött så slutar jag bara simma och viftar lite med händerna för att hålla styrfart men sedan flyter min rumpa och ben upp och fungerar som kork.
Min kompis Bettan, ja just det vi heter lika och på våran hotellnyckel stod det Bettanx2, när vi var utomlands för några år sedan så badade jag väl mest av tiden och hon sa: Du ser ut som en krokodil när du flyter så där!



Förra gången jag missade dörrhålet och sprang rakt in i väggen så badade jag i badkaret nästan varje dag och tränade min Mindfulness i vardagen och fann den ro som jag behövde och gav mig själv något jag gillar. Jag simmade också nästan varje dag och gjorde lite träningsrörelser i vattnet. I vatten blir jag som så många andra rörligare och lättare så det var kanon för mig och sedan fick jag på köpet känna det smekande vattnet på huden.
Men att jag skulle kunna bada denna gång är inte att tänka på, i badkaret skulle jag kunna vicka ner mig men att få upp mig med dessa spasmer i armar och ben så skulle det vara lättare att.....



....dra en ilsk rabiesmittad vildkatt baklänges genom ett nyckelhål.
Men vad gör väl det, denna historia var ju bara minnen och som alla minnen så har dom ju inte längre någon betydelse.

Men nu till bilden om vad jag drömt när jag vaknade imorse och som höll kvar känslan för en minut:



Jag drömde att jag simmade i varmt smekande vatten!
Men en dröm är en dröm och ingenting annat!


coolbettan

Idag har jag mest sovit eller sovit och sovit kroppen gör sig orörlig och lade mig i någon form av dvala så att jag hörde vad som skedde runt om mig men kunde inte "vara med".
Ett par gånger under dagen har det knackat på dörren men jag kunde inte på något sätt svara hur jag än försökt.
En gång var sonen in och tittade och jag hörde sedan att han berättade att jag sov till den som ringt och sökt mig på hemtelefonen.
Ikväll kom Dotter2 hit och knackade och öppnade dörren och sa hej och då orkade jag få till ett hummande till svar.

Men jag har inte behövt vara ensam någon stund idag utan har haft sällskap, en enveten varelse har idogt rört vid min kropp.
Denna varelse hade nog missat charterplanet till ett varmare land eftersom den befann sig kvar på våra breddgrader och i det sovrum jag befinner mig i för tillfället.
Ibörjan satt jag och vevade med mina spsmerarmar och ben och försökte värja mig men sedan vann den kampen och fick sig en slurk blod och jag tänkte att en liten skvätt ska jag väl kunna undvara så den kan servera mat på bordet till sina barn.

Jag ritade lite imorse men det går trögt med ritandet nu, svårt att finna ro till att få ner känslorna på papper.

Vilken fantastisk dag jag ser att jag har haft när jag läser igenom vad jag skrivit, riktigt uppiggande, händelserik och skojig dag.

Jag har varit duktig också jag har borstat tänderna två gånger och duschat!

coolbettan

 

 

På inrådan av min psykolog till fd:n så fixade fd:n så att min massör kom till sovrummet där jag ligger och i fredags kväll och hon gav mig massage på armarna och i nacken.
Hon satt i sängen och gav mig det och småpratade.
Det var fint och varmt för stunden och det höll i sig någon timma sedan hon åkt.
Hon skulle komma tillbaka på måndag någon gång och det var ju rart av henne då jag vet att hon har mycket mycket att göra då hon nu pluggar till sjukgymnast och är borta ifrån hemmet tolv timmar om dagen.

coolbettan

 

 

 

Tankarna mal oavbrutet dag och natt!


coolbettan

 

 

Strax kapas tamparna från bryggan och i och med det så kapas mitt till båten också!

Den sista trygghet och energikälla seglar iväg från mig och jag kan inget göra åt saken mer än att lida!

Då tog denna saga slut!

 

coolbettan

Den sista trygghet rycks nu bort för mig idag!

Den lilla strimma ljus har just fräst till och slocknat!

 

coolbettan

 

 

Patrik är en "bloggvän" jag haft kontakt med via våra bloggar.
Patrik var borta ett tag från bloggvärden men är nu tillbaka.
Patrik kallar mig för Betty och idag fick jag ett inlägg av honom på hans blogg, rart så det förslår.
Tack igen Patrik!

Klicka här på Patrik och se!

coolbettan

Sedan igår då jag vart superstressad så började benen vingla, rycka som en sprattelgubbe.
Nu mera så börjar benen spatta så fort jag blir stressad för något som att rycka i sprattelgubbens snöre.
Idag spattade jag med benen till psykologen och där ifrån fick jag styrhjälp då benen spattar så mycket att jag lätt tappar balansen, psykologen på ena sidan och fd:n på andra det var omtänksamt av dom så jag slapp ramla och få fler blåmärken.
Att gå med dessa ben när dom uppför sig så här är som att köra ett hårt träningspass så att jag blir svettig, men motion ska ju vara bra.
Min kropp ser annars ut som Beckers färgkarta med alla blåmärken i varierande storlek efter mina dykningar i golvet.
Känslan blir som att få stötar med 98762volt under fötterna, märkligt vad för mycket stress kan göra med kroppen och jag har ingen makt att styra det utan det är bara att åka med.
Men någon har jag säkert roat med min gångstil på stan.

En sak har jag iallfall kvar och det är min allergi mot stress och nu är den hyperaktiverad.


coolbettan

När jag jobbade som crupier så hade jag ett riktigt pokerfejs!
En "stammis" försökte en kväll att få mitt pokerfejs på svaj och berättade en rolig historia, nu kommer jag inte i skrivande stund ihåg den och har inte orken att gräva fram den ur minnet men bilden i huvudet hur "stammisen" såg ut har jag, historien han berättade var i och för sig rolig men mitt pokerfejs lyckades jag behålla och "stammisen sa: Du måste ha trippelmens för jämnan!

Men nu ber jag dig att berätta något bra, trevligt, fint, vackert, roligt mm för mig för att försöka få tårarna att stilla sig på mig för en sekund och få den numera trehundramensen på fall.
Så hoppa ner i kommentarsfältet och skriv något till mig om så bara hej!

coolbettan

 

 

 

 

 

 

 

coolbettan

 

Idag skulle jag återvända till båten för en sista natt i den, men av min kroppsstatus vart jag stoppad!
Jag ville ta ett farväl!

Vid kistan håller jag följande tal:
Det är en mycket tung dag idag och kommer så förbli!
Det du båt gav mig har inget kunnat gett mig som du gjort.
Du var den första båt som det klickade hos mig och en sådan möter man bara en gång i livet.
Jag har känt mig helt hemma hos dig och skrubbat varje vrå av dig och du fick mig att känna mig helt tillfreds med dig.
Du gav mig lugn och laddade mina batterier, du var den enda som kunde ladda dom väl när just du tog mig ut på havet som jag upplevde som en annan planet och utan tid och rum och att jag fick bara vara jag.
Du kämpade med mig på många sätt, med att glömma bort alla måsten där hemma och tillslut bara låta mig njuta, du lärde mig sakta men säkert att inte vara rädd för havet och gav mig en frihetskänsla när jag befann mig med dig ute på helt öppet hav, du gav mig trygghet då du fraktade mig säkert i hårda väder och kämpade så troget bort rädsla för rädsla.
Du fick mig att kämpa och trots sjösjuka ge mig iväg med dig trots allt och hittade mig en trygg och säker plats i dig då rädslan och sjösjukan kom.
Nu när jag bott hos dig under nästan två månader och det varit så hårt väder att jag ibland har trott att du ska hoppa upp på bryggan av dom höga vågorna och det har varit svårt att gå rakt i dig utan att ramla så botade du min sjösjuka.
Det är med stor stor sorg jag inte får åtnjuta dig mera och inte har världsomseglingen i framtiden med dig längre, jag hade sett fram emot att du skulle ta mig till det ena landet efter det andra.
Jag hade också sett fram emot att lära mig ratta dig så att jag kunde segla dig ensam om så behövdes och dessa mål drev mig framåt i vardagen.
Vi tog sakta men säkert steg för steg tillsammans mot mitt mål och du var tålmodig.
Tack för allt du gav mig det är mer än vad du någonsin trott!

coolbettan

 

Igår kväll bad jag äldsta dottern koka en kopp svartte, ett earl grey och hälla lite mjölk i och sedan bad jag henne ta fram en cigarett och sedan kröp jag ut på verandan/balkongen och skulle åtnjuta detta.
En kopp svartte med mjölk i har jag inte druckit sedan jag för ett halvår sedan var till örttanten för första gången och fick veta att det inte var så bra för mig.
Men det är något som jag drömt och längtat efter för jag kokade alltid en kopp svartte, satte en sakett i och hällde i lite mjölk direkt jag gick upp på morgonen och sedan gick jag och tog morgonpinken och borstade tänderna, efter att jag var klar med dom första toalettbestyren så hade tet fått en perfekt temperatur, jag tog min kopp och en cigarett och gick ut på verandan/balkongen satte koppen på bordet och pillade igen fönstret som vätte mot vårt sovrum för att inte fd:n skulle få in tobaksrök i sovrummet, sedan njöt jag av fulla drag och denna stund var helt fantastiskt, det var bara jag, tet och cigaretten för en stund och jag kunde om dagarna längta efter denna stund tills morgonen där på. Jag kunde ibland uppleva denna stund även sent om kvällen och det var det jag försökte med igår, men njutningen var borta hur jag än försökte finna den och tet smakade inte gott så nu kan jag bocka av detta på listan. Men tacl äldsta dottern för att du fixade detta till mig och stod med mig ute och frös!

Jag har provat mycket annat som gett mig njutning tidigare, små små saker.

Jag har provat druckit Coca Cola vid några tillfällen för det var ju något jag hade svårt att sluta med sedan jag var hos Örttanten, men det smakar inte bra.

Glass som var min stora passion har jag testat men jag finner ingen njutning i det och det skulle lika gärna kunnat vara lite malt gräs jag stoppade i munnen.

Jag har försökt med musik som hjälpt mig tidigare i en envis kamp men finner inte hjälpen.

Fotbad gillade jag att ge mig själv och framförallt fd:n, jag gav det till min svärmor också på sjukhuset några gånger under hennes sista tid och fann även det njutbart, men jag finner inte det njutbart för mig själv trots att jag varit noga med att ge mig det regelbundet under denna resans gång.

Att ge mitt ansikte behandling med rengöring varje dag med återfuktande cremé och ansiktsmask två gånger i veckan med dom ganska ny för mig produkter gav mig en njutning och känsla av lyx till mig själv, detta har jag också envetet fortsatt med men finner ingen njutning.

Att ta hand om mina naglar och ta tiden att fila och lacka har jag under lång tid struntat i pga tidsbrist men en tid innan detta hände så tog jag mig den tiden och fann det njutbart för mig själv och detta har jag också envetet gjort var tredje dag under denna tid men finner ingen njutning i det heller.

Att promenera gav mig lugn förut och under min förra resa så gick jag minst en och en halv timma helt själv på eftermiddagarna och lyssnade på radio under tiden trots att jag travat med hundarna på långpromenad varje morgon och detta har jag försökt finna igen men finner det inte.

Jag rakar mina ben varje dag för att jag också gillade att känna mjukheten och faktiskt så får sig bikinilinjen en duvning varje dag trots att den perioden för bikinibyxa är förbi men jag finner inte njutningen.

Jag gick och skulle toppa håret för att jag njuter av att någon pillar i mitt hår och sedan då jag tvättar håret dagarna efter och känner med händerna då jag sköljer ur shampot dom raka fina topparna och även njutit av det, men ni som hängt med ett tag vet hur den aktiviteten gick, nu är det en plåga att tvätta håret och bli påmind att håret är borta.

Jag har försökt klä mig i dom kläder jag tycker är fina och som jag trivs i allra mest för att känna mig fin, men kläderna hänger på min kropp och jag känner ingen njutning. Jag har fått lånat yngsta sonens jeans för att inte se ut att ha ett par hiphopbyxor på mig.

Jag har försökt träna ett träningspass varje dag för att få tillgång till dom bra hormoner som utsöndras och ger en extra kraft och energi men jag blir bara så väldigt trött och jag tränar i massor mentalt som i värsta militärjägarskola.

Jag har försökt läsa böcker för att som tidigare flyta iväg i bokens värld och få en stunds avkoppling från hjärnan men jag har svårt att hålla tråden i en bok.

Jag har testat med massor av korsord för att även där koncentrera mig på något annat men även där tar det för mycket energi att koncentrera sig.

Denna lista kan göras väldigt lång men en sak har gett mig lite uns av njutning, avkoppling och känsla av något bra och det har varit då jag städat, skubbat och fejat i båten men i förra veckan då jag städade och bl.a skurade under trägolven i duscharna så fann jag inget bara trötthet.

Under förra resan så badade jag ofta i badkaret och gjorde avslappningsövningar och hade tända ljus och kunde njuta av det och sedan simmade jag mycket och kunde då njuta av vatten som jag alltid gjort och fick energi av det, detta har jag inte testat ännu eftersom det dels varit för kallt i havet och nu kommer jag inte i badkaret själv och definitivt inte upp ur det.
Det jag ändå försöker är att duscha väldigt ofta och finna det njutningen med det varma vattnet men icke sa nicke.

Så visst försöker jag men ju längre tiden går så känns dessa saker även kallare och kallare och dött precis som jag upplever av den kroppsberöring jag i tidigare inlägg berättat om och jag är övertygad att detta beror på att kroppen inte har energi att ta emot.

Men kroppen fortsätter att fascinera mig och jag blir mer och mer övertygad om att det är viktigt att vårda även dom funktioner som finns på insidan av en människa.
På ett sätt fast det låter märkligt och att det blir fel ord använt i förklaringen så är det spännande att följa denna resa med en hjärna som är glasklar.

coolbettan

Ett mål är faktiskt redan satt sedan en tid tillbaka.
Det är att jag aldrig, aldrig ska ge min kärlek till någon ny människa eller varelse av alla det slag, enda undantaget är barnbarn men annars är det inte värt priset för jag vill aldrig, aldrig hamna i denna situation igen.
Dom som känner mig väl vet att jag är en mycket principfast människa och här kommer även envetenheten in, har jag bestämt mig för något så då är det bara så och inget kan stoppa mig.
Det är ett för högt pris att älska någon!
Jag har redan börjat mura en vägg inom mig och har kommit ganska långt.
Så enkelt var det!

coolbettan

Dags för ytterligare ett besök hos psykologen.
Jag kände lite skam för att jag och psykologen tummade i fredags på hur jag skulle tänka under helgen som var och det löftet höll jag bara i några timmar trots att han var så rar och sa efter ett tag: coolbettan jag tycker du är fin i håret och jag säger inte det bara för att vara snäll och jag brukar inte smickra mina patienter, men du är fin och jag ser inte så stor skillnad mot tidigare.
Trots smickret var jag tvungen att säga: Men klart det är skillnad förut gick ju håret ner till brösten här fram! Men jag tackade iallfall.
När jag idag kom in till psykologen så sa jag: Jag har bytt namn!
Psykologen såg en smula undrande ut och kanske hade han i tankarna att hans kollegor kanske hade rätt att jag borde ha låsts in, sedan sa han: Vad menar du?
Jag: Jag har bytt namn! Har du sett humorprogrammet Hjälp! någon gång?
Psykologen: Nej det vet jag inte!
Jag: Men där finns en psykolog och hon har en patient som heter Örjan Lax och nu är jag som honom så du har fått en ny patient, jag har ritat teckningar som du kan få se om min helg.
Psykologen tittade och jag berättade: Här är du och jag, Örjan Lax!



Sedan fortsatte han bläddra bland teckningarna och stannade länge vid en teckning som inte ni får se och sa: Den här var stark! Han fortsatte att studera den och satt tyst länge och ruskade på sitt huvud. Under samtalets gång så studerade han teckningen om och om igen och satt tyst.
Sedan kom vi till teckningen när mina ben tappade helt känsel och hur barnen och fd:n fick frakta mig till sängen sedan jag ramlat i skohyllan då jag var på väg till båten igen.



Sedan hade jag en teckning som föreställer då jag vart riktigt, riktigt arg som ett vulkanutbrott eller bättre nämnt en tsunami.


Utan känsel i bena så drog jag mig fram med hjälp av händerna och emellanåt så satt jag på rumpan och drog mig fram. Kastade saker runt om mig gjorde jag, arg för vad som just hade inträffat  som jag inte visar er och arg för att jag blottades hur illa ställt det är med kroppen, jag har inför alla lyckats hålla en fasad som jag trodde var byggt med okrossbart glas, men jag måste ha fått detta okrossbara glas fellevererat för det krakelerade likt ett duralexglas.

Men min kära psykolog förklarade att jag inte var galen utan att jag fick en urkraft likt ett vilt djur som blir jagat och då kommer dessa enorma krafter, sådana krafter som kan få en människa att släpa sig 2km i skogen med avkapade ben.

I fredags så visade psykologen en uns av desperation över min kroppsstatus men idag så blottade han den ganska mycket och så pass att han la in en snus under samtalets gång.
Han undrade var det var som fick mig framåt och kunna bryta kroppens status förra gången för snart två år sedan?
Jag kunde bara svara att dom målen jag hade då och det som drev mig framåt i kampen mot kroppen finns det inget kvar av idag.
Nu måste jag hitta ett mål, men jag kan säga att det har jag verkligen försökt med under dessa veckor, jag har försökt hjärntvätta mig själv med allt jag försökt komma på.
Det är bara jag själv som kan hjälpa mig ifrån detta tillstånd med att hitta något mål att kämpa mot denna kropp, men mina idéer är slut och jag behöver akut energi.
Just nu känns det som om jag försöker springa uppåt i en rulltrappa som går nedåt i en väldig fart.
Ni som testat detta med rulltrappa vet säkert att det inte är så lätt.
Eller så är det som att försöka simma mot stark strömmande vatten, du kommer ingenstans utan driver bara bakåt.
Dom som känner mig vet att jag är enveten som bara den så jag ligger inte bara här och softar utan arbetar hela tiden, dag som natt.

Sedan i fredags så har jag tappat en del av ritandet för det går inte riktigt att få ner känslan och strecken blir darrigare och darrigare.
Sedan i lördags har något märkligt skett, om någon rör vid min kropp eller ger mig en kram så känner jag ingenting mer än kyla och dött, som att krama en diskbänk i rostfritt och det har inget att göra med givaren av kroppsberöring utan mer min förmåga att orka ta emot tror jag bestämt.
Men ett lugn i kroppen av konstiga mått infinner sig mer och mer, en känsla av ett likgiltigt lugn är nog bäst beskrivet.

Aptiten är borta igen men jag knaprar dessa Cashewnötter och har nu ätit 7kg, just det 7kg på ca: 2.5- 3 veckor.
I 100g Cashewnötter är det 632kalorier, då kan du räkna ur vad det blir på 7000g, men dessa kalorier har hjälpt kroppen att lägga på sig lite vikt igen och sedan har ju örttanten sett till att jag får i mig det en kropp behöver.

Ja detta var ju som numera inget glatt inlägg men naket så att det förslår.


Örjan Lax (coolbettan)

Har näst intill blivit blottad min kroppsstatus!
Känns inte, inte bra för jag ville hålla nästan allt för mig själv!
Tur att det nästan bara är utsidan som är blottad och att jag har lite kvar för mig själv!

coolbettan

coolbettan

 

 

coolbettan

 

 

 

 

coolbettan

 

Hur kunde jag försätta mig i detta?
Undrar om mina hjärnceller var på semester vid det tillfället?

coolbettan

coolbettan

Nu har jag näst intill blivit ett vårdpaket!


coolbettan

coolbettan

coolbettan

Igår var det pusskalas och jag fick ren och skär kärlek utan krav!

coolbettan

Visst hade du rätt Sussi och du har inte drömt.
När jag gjorde iordning det inlägget med foton på mig, hundarna, fågeln och relingen på båten var jag mycket tanklös och tänkte inte längre än vad min näsa räckte och ni som såg fotona på mig såg säkert att den inte är så stor.
Jag tänkte inte på mina nära och kära och framför allt på mina barn då jag gjorde det, med det inlägget så röjde jag vem jag är och den skada det skulle kunna åsamka barnen fanns inte i min tanke.
Inte heller har jag tänkt på barnen med vad jag skriver i bloggen, jag såg det bara som en bra ventil för mig själv och hade inte en tanke på att det kan skada, jag var en egoist.
Jag har aldrig medvetet velat skada NÅGON men nu gick jag över gränsen helt tanklöst.
Jag ber mina nära och kära om ursäkt och jag har tagit bort inlägget för att det inte ska göra mera skada för er!

coolbettan

Fick ett stenhjärta av en vän!
Det värmde verkligen!
Tack!



coolbettan

För mig är det ovärdigt att andra måste hjälpa mig med min vardag för att min kropp inte vill, människor som har sitt egna liv och som inte kommer att dela mitt i framtiden.
Det är ovärdigt att inte klara sig själv ekonomiskt.
Det är ovärdigt att finnas i en kropp som inte har funktionerna att benen kan gå av sig självt, att stora delar av benen är bortdomnade, att inte signalen att jag är kissnödig funkar men en tröst är ju att jag inte kissar på mig iallfall, att inte funktionen funkar när skiten ska ur tarmen utan för att det ska komma ut så behövs ett arbete som vid en förlossning, att urinvägsinfektionerna duggar tätt, att jag fått ett stort sår i tarmen, att jag blöder i massor från underlivet som om jag skulle kissa på mig, att mitt immunförsvar är i botten, att aldrig känna sig trött, att tvinga i sig mat, att kräkas ofta, att armar och överkropp domnar bort, att fingrarna domnar bort, att njurarna gör ont, att finmotoriken ofta sviker, att bli sittandes/liggandes för att inte kroppen tar emot signalerna från min hjärna att jag vill gå, stå osv, att kroppen inte orkar med större ansträngning, jag listan kan göras lång men jag stannar här.
Det är ovärdigt att oftast bli bemött som om jag inte skulle vara frisk i huvudet.
Det är ovärdigt att vistas på offentliga platser och se andra människors miner när dom ser mig komma släpandes med benen.
Det är ovärdigt att jag blir bemött som ett barn när jag t.ex ska betala vid kassan för att mina kroppsrörelser ger andra vinken om att hjärnan är lika oklar som kroppen.
Det är ovärdigt att vara utan sitt hår trots att det växer ut.
Det är ovärdigt att ha blivit antastad.
Det är ovärdigt att ha blivit jagad av polisen.
Det är ovärdigt att ha blivit inlåst.
Det är ovärdigt att inte ha en riktig familj.
Jag stannar även här.

Detta är mina värderingar och tycke på vad just jag ser som ovärdigt och jag respekterar om du inte tycker det samma.
Men visst kan jag hålla med om att jag trots allt har ett val för hur jag ska komma ur detta.


coolbettan

coolbettan

coolbettan

Får be er alla på bloggen, till er som jag träffar ibland och till er som ringer min mobil ibland om ursäkt för mina känslor, min vilja och att jag inte låter munter på rösten osv, jag hör mångas irritation på hur jag svarar, tycker och uppför mig!

 

Jag kan bara säga med facit i hand att jag var för KLEN för detta!

 

Jag vet också att jag inte ska titta på gårdagen utan se morgondagen men jag har i detta läget inihelvete svårt för det!

Men jag är glad att fler har den förmågan att glömma gårdagen!

 

Att detta är småsaker för flera har jag förstått och att jag borde rycka på axlarna och gå vidare, men tyvärr jag är jag och ingen annan.

 

Men för mig som inte pallade trycket kan livet dra åt helvetet och jag har inte det minsta dåligt samvete för min åsikt!

 

Jag sitter inte bara här och är passiv, jag försöker allt vad jag kan för att få en fot i golvet och det är bara jag som vet allt jag gör och alla jag försöker få att hjälpa mig och vad jag söker för alternativ till vård osv.

Men även jag ser ju mina begränsningar tillslut.

 

Ber er än en gång om ursäkt!

Ber också om ursäkt till er som tycker detta är jobbigt hur jag är och att jag inte var starkare, jag lider med er smärta och önskar jag kunde blåsa bort den!

Men jag har en lösning för er som tycker detta är jobbigt, be mig bara dra åt helvetet så löser det sig!

 

coolbettan

 

 

 

 

 

 

Några har sagt att mitt liv kommer iallfall bli bättre än vad det är just i denna stund.
Men jag måste vara ärlig och säga att det blir under tvång och jag känner ju mig bäst själv vad än andra säger!
Jag är så pass att jag ändå inte kommer att känna att det räcker utan resten blir bara under tvång, inte värdigt tycker jag.

coolbettan

Under vissa stunder trodde jag att det skulle vara lite svårt att skiljas från teckningarna, dom ni sett och mina hemliga teckningar.
Men nu finns dom inte hos mig längre och det känns faktiskt bra.
Jag ritar ju trots allt nya!

coolbettan

På den resan jag var på väg innan detta hände var det ett led att ta tag i min secondhandkropp och fixa till några saker.
Efter många, många år och många, många försök så fick jag tillslut en remiss till en läkare i en större stad, jag har varit och träffat en läkare där i somras och han skulle skicka mig vidare och igår var jag så till den andra läkaren.

Han förklarade först att en röntgen måste till för att se om jag blir hjälpt av en operation, är skadan för liten så blir jag inte hjälpt och då opererar man inte.
Röntgen har jag fått hjälp av fd att avboka för den var planerad strax efter att äktenskapet förklarades dött och då orkade jag inte med just en sådan röntgen som detta är.
Men läkaren sa att han skulle undersöka mig iallfall fast röntgen skulle ske i slutet av denna månad.

Jag sa försäkerhets skull att min kropp var trött pga en krisreaktion och att det inte var fel på min knopp eftersom det syns att den är en aningens slut.
Han sa: Jag ser att din kropp är trött och att det inte är något fel på din knopp!

Väl inne i undersökningsrummet sa läkaren: Får jag fråga vad som hänt eftersom din kropp reagerat så här?
Jag berättade kortfattat från a till b och läkaren stannade upp i sin undersökning och tittade mig i ögonen och ruskade bara på huvudet.

Efter undersökningen så sa läkaren: Röntgen kommer inte att kunna visa dina besvär på ett riktigt sätt för detta sitter så långt ner utan det är en operation som kan hjälpa dig! Jag ska vara ärlig för dig och tala om att första veckan efter operationen så gör det oerhört ont och sedan gör det bra ont i sex veckor till och efter ett halvår är du återställd. Denna operation är inte livsavgörande för dig men den höjer din livskvalitet avsevärt! Men din kropp skulle inte klara av den stress denna smärta ger efter denna operation och jag tror inte ens din kropp skulle klara av att ens sövas! Om ett år eller två år tror jag din kropp klarar av denna operation! Men vi kommer att höras på telefonen efter röntgen!
Om det inte vore för hur din kropp mår nu så skulle vi kunna operera inom kort!

Just nu känns det som om jag igen snubblade innan målsnöret!
Detta besvär har jag längtat efter att bli av med!
Men att sedan klara av allt som ett hem kräver själv efter denna operation ser jag inte möjlig längre, det krävs för mycket hjälp då jag inte får lyfta och ta i osv.
Men som sagt var det är ju inte livsavgörande utan det höjde ju bara min livskvalitet!
Får vara nöjd med att jag iallfall tog mig till rätt läkare efter mycket envishet.

coolbettan

Ingen lek att gå på toa och göra stora A kan jag meddela!

coolbettan

Han som skulle datera tillbaks min sjukskrivning som plåster på såren för att han låste in mig kunde inte skriva ett läkarintyg så att Försäkringskassan skulle bli nöjda visade det sig i ett brev jag fått.
Han har skrivit dit någon kod som Försäkringskassan ser som motsvarande alzheimers sjukdom och får inte ihop det med utmattning!
Smidig kille!
Nu kommer detta ta en väldig tid när jag ser vilken tid läkaren har på sig att komma in med kompletteringar.

coolbettan

Försöker tvinga mig att titta mig i spegeln men jag ser ut som en pojke eller kärring och det sistnämnda stämmer väl in på mig.
Tyvärr behövde inte håret denna avsnaggning för jag har vårdat mitt hår väl med inpackningar och daglig creme för att skydda håret, det behövdes max toppas två centimeter.
Håret ser rent ut sagt förjävligt ut!

coolbettan

Idag väntade jag på dottern som skulle hämta mig inom en timma.
Jag såg en frisörsalong och gick och tittade för jag hade aldrig varit där förut.
I fönstret hängde ett tidningsurklipp att denna salong blivit en av tio utvalda som en av dom bästa.
Jag tänkte: Mmmm jag behöver toppa mitt hår, jag njuter av att bli ompysslad i håret och rent av älskar det, detta ska jag unna mig, det verkar ju vara en bra salong när den fått så fint betyg i tidningen!

Först tvekade jag och gick där ifrån men sedan tänkte jag: Nej du Bettan du ska ju ta hand om dig själv, ta nu och unna dig detta.

Ärligt kan jag säga att jag gillar mitt långa hår, gillar skarpt när jag har det i hästsvans och känner hur håret svänger på ryggen när jag rör mig, jag gillar att röra mitt hår.
Mitt hår är en del av just mig!

Jag satte mig tillrätta i frisörstolen och såg fram emot en stund av att bli ompysslad och berömde mig själv för detta beslut.
Jag meddelade klart och tydligt att bara max 2cm skulle klippas och att jag vill kunna ha håret uppsatt i tofs och inbakad fläta, jag drog samma visa ett par gånger för att jag skulle vara säker att mitt budskap gick fram.

Hon började klippa bak och jag såg inte det som något konstigt, men sedan upptäckte jag att hon skalade av en del av det som var jag.
Hon klippte mer än en decimeter och nu kan jag inte ha det uppsatt i hästsvans för håret är för kort.
Jag ser ut som en pojke i håret och 300 år äldre ut, jag kan inte fläta in mina fingrar och sakta dra igenom det längre.
Jag kan inte sätta håret bakom öronen ens för det är för kort.
Detta kommer att ta ett halvår innan jag ens kan acceptera längden och ett år innan jag har tillbaka längden.
Jag brukar verkligen tycka det är ljuvligt då jag sedan tvättar håret och känner när jag vrider ur låret hur topparna som är raka och fina och när det sedan dimper ner på ryggen igen, men detta är nu borta.
När jag drog på datorn så såg jag mitt långa hår för där har jag lagt ett kort på mig som bakgrund som är taget i somras när jag skrattar och är lycklig bara för att vänja mig med synen på mig själv, men nu är jag inte mig själv längre, känner inte igen mig när jag tittar i spegeln.

Hur fan kunde jag vara så jävla dum att jag skulle "toppa" håret? Galen är här rätta ordet!
Men nu vart jag riktigt, riktigt ful!
Tur att dottern och en vän inte försökte säga att det var fint utan förstod min förtvivlan istället!

Tror att jag gör en Britney Spears och rakar av mig allt hår för det skulle vara snyggare att vara skallig!

Idag hade jag tänkt att skolan i antistress skulle handla om att ge njutning till sig själv och att jag idag kunde vara ett levande exemplar av det, men idag blir det ingen stresskola.

När ska livet sluta grina eller skratta mig rakt i ansiktet?
Räcker det inte nu?

Nu vill jag bara gå och lägga mig!
God Natt!

coolbettan

Denna salva ska förvaras i kylskåp och appliceras fyra gånger per dag och efter varje toalettbesök.
Nu har jag gjort mig klar för utflyckten idag!



Tror att jag måste på en shoppingtur idag!



coolbettan

Igår innan sänggåendet var det åter dags att dyka in i ändtarmen men en ny salva som ska hjälpa såret att läka.
Så det var åter dags att ta fram plastfolien och sedan ta sats och få in salvan men det var med en tvekan ang vad jag läste på bipacksedeln:
Kontakt med ögonen ska undvikas.
Okej jag fattar men nu är det så att jag har två blå/gröna ögon och ett brunt.
Hum jag bara undrar var jag ska sätta salvan!

Då fick jag då journalerna i min hand igår.
Hur så mycket har vinklats vad jag sagt till galenskaper fattar jag inte men jag inser att här har dom suttit och klippt och klistrat ihop en storry.
Alla gånger jag själv ringt upp och begärt vad jag vill ha för hjälp finns inte med, inte heller att jag var "uppe på en läkarkonferens angående min önskan och det står inte antecknat när det mobila teamet ringde upp och berättade svaret.
Polisen har kontaktas vid flertalet gånger!?
Jag ser med hjälp av datumen att polisen kontaktas för att inte mobilateamet och familjen inte har fått tag på mig via telefon eller  sms då jag haft mobilen i båten för att jag var uppe på däck och skurade och fejade, visste inte att det var ett fall för polisen att jag fejade på båten.
De nummer som var missade var doltnummer.
Kan ju konstatera att det var tur att inte mobila teamet var med i våras då jag skurade, rubbade och vaxade båten under flera dagar för då hade polisen varit tvungen att vara involverade ganska mycket.
Om det nu fanns en oro för mig så tror jag alla inblandade hittade till båten och kunde komma och ta sig en titt vad jag gjorde, men ibland var jag ute på en promenad och vid ett par tillfällen satt jag ute på en bänk och ritade för jag skulle ju vara ute.
Att jag åkte till Stockholm för att träffa bloggkompisen Pia kunde jag läsa att det var märklig handling gjort av mig.
Sedan står det att jag tidigare hetsätit????? Undrar när var hur och vad dom fått det ifrån.

Ja det var mycket mera som inte stämde och som jag inte hoppas stämmer men det delar jag inte med mig av till hänsyn av dom som är nära mig.

Med det jag upplever så har jag ett hästminne, jag är som en klisterremsa.

coolbettan

Väl tillbaka i båten så slet jag upp den av dom två salvorna som skulle vara bedövande för röven.
Till min förfäran så fanns ingen smalare pip att föra upp i röven.
Jag slet fram bruksanvisningen och där står:
Man kan sätta ett fingerskydd, t.ex plastfilm eller en fingertuta på det fingret som används för att applicera salvan. Fingertutor kan köpas på apoteket eller hos återförsäljare av sjukvårdsmaterial, och plastfilm finns i livsmedelsbutiker. Det täckta fingret placeras längst den 2.5cm långa doseringslinjen som finns på utsidan av kartongen, och en salvsträng som är lika lång som linjen kläms ut på fingertoppen med ett lätt tryck på tuben. För försiktigt in salvan i analkanalen med fingret. Fingret med salvan ska föras in till den yttersta fingerleden (cirka 1cm) i anus.

Ja någon fingertuta hade jag inte och plastfilm kändes inte så där inbjudande.
Jag funderade om jag kunde komma på något annat och jag sneglade på diskhandskarna på diskbänken men insåg att då skulle jag inte vilja diska med dom längre för vem vill göra ren disken i röven.
Men smärtan gjorde att jag vek efter och slet fram plastfolien och funderade hur många meter jag skulle behöva, tog sedan en flört på vilket finger som hade kortaste nageln så att jag inte riskerade att trycka sönder plastfolien med nageln.
Jag virade ett par extra varv med folie så att jag var säker på att det skulle hålla men första försöket såg inte så inbjudande ut för hur skulle jag få in all plastfolie i röven.
Jag tog nytt plastfolie från rullen och sansade mitt inlindande av plastfolie en smula runt fingret måttade mot kartongen dom 2.5cm salva och drog en sträng salva längst fingret, sedan tittade jag på fingret och fick inte riktigt ihop denna 2.5 centimeters sträng mot att föra upp 1cm av fingret i röven, i min mattematik skulle 1.5cm salva bli utanför. Jag föste ihop salvan mot fingertoppen.
Sedan vart det som om jag skulle ha stått i kalla vintern i bikini på bryggan och fegat att dyka i det kalla vattnet innan jag tog sats och skulle trycka in fingret i röven, vid första försöket så träffade jag skinkan och fick som försöka samla upp salvan så gott det gick på fingret igen och tog ny sats och kände att nu är det bråttom för det kändes som om plastfolien började tappa greppet om fingret, men tillslut satt fingret i röven och jag profilaxandades när fingret väl var på plats och sedan funderade jag om jag skulle röra om där inne och försökte minnas vad som stod i bruksanvisningen och inte ville jag hoppa ut från toaletten och dess höga tröskel med Björn Borg trosorna och brallorna vid anklarna, jag tog beslutet att inte röra om där inne.
Men visst bedövade det en smula men att döma över verkningstiden så skulle jag nog ha behövt sprutat in hela tuben i röven.

coolbettan

Idag skulle jag träffa "tomten som inte har alla nissar på loftet" husläkaren som skulle titta på mitt bortdomnade ben.

Jag hade fått en ny åkomma sedan några dagar, i torsdags och i fredags trodde jag någon satt klipulver i min röv, analklåda var bara förnamnet.
I lördags började det svida och jag trodde jag hade kaustiksoda i analöppningen, så fortsatte det under dagen igår.
Men igår kväll kunde jag konstatera att det kändes som om jag hade klipulver, kaustiksoda och en pinne i röven.
Jag googlade och kom nog fram till att jag kunde ha en hemoröjd i röven och skrev upp en salva jag skulle be dottern köpa.
Men i morse hade det förändrat sig en aning och nu kändes det som jag hade klipulver, kaustiksoda och en vass pinne i röven och att sitta var smärtsamt.
Jag tänkte jag tar upp det med "tomten" då jag skulle dit klockan två.

Innan jag skulle till "tomten" hade jag varit till örttantens make och fått lite hjälp med kroppen.

Jag hade hjälp av dottern och vi hade lite tid över innan jag skulle träffa "tomten" och hon tyckte vi skulle äta.
Vi åkte till en pizzeria och jag tog en liten bit av hennes pizza.
Där satt jag och skulle äta lite pizza med klipulver, kaustiksoda och en vass pinne i röven, det var den plågsammaste pizzabit jag någonsin ätit.

Sedan var det dags att träffa "tomten" och han visade mig in i ett undersökningsrum och jag satte mig på ena skinkan och sa: Jag har fått så ont i ändtarmen!
"Tomten" sa: Det ger ju inte bortdomnat ben!
Jag som en fräsande arg katt: Nej det fattar jag väl! Men jag sa det eftersom jag har fått ont i ändtarmen och jag fattar att det inte har med benet att göra!
"Tomten" började att undersöka mig med allt möjligt på benen och sedan sa han: Jag ska undersöka ändtarmen också!
Jag fick spänna upp röven och han tog sig en titt men såg ingen hemoröjd titta fram, då tog han lite gel på handsken och skulle trycka upp ett finger i röven, med det som redan var i min röv så kändes det inte bättre med ett av hans fingrar i hålet.
Han kunde konstatera att jag hade ett sår uppe i ändtarmen.
En sak hade han rätt i iallfall när han sa: Dessa sår gör mycket ont!
Detta uttalande kunde jag ta honom i hand på!

Sedan gick vi till hans "kontor" för han skulle skriva ut recept på salva men han kom inte riktigt på vad den hette och jag såg att han letade på wikipedia och fick tillslut säga: Nu är det en kvart tills jag ska vara hos psykologen men du kan väl leta vidare så kan dottern hämta ut salvan sedan?
Läkaren: Ja salvan måste ha bytt namn, jag kommer bara inte på vad den heter jag skickar in det under eftermiddagen!
Jag tog "tomten" i handen och tackade.

Dottern sa när vi gick ut: Han gjorde en ordentlig undersökning iallafall men jag tyckte han var hemlig i början!
Jag: Ja han vart bättre efter jag fräst ifrån men som han var i början var han hela tiden förra gången.

Väl hos psykologen så såg han att jag hade ont och jag berättade vad det var men att jag nu skulle få salva.
Psykologen: Ska jag hämta en kudde med ett hål i mitten så kanske det är lättare att sitta? Vilken husläkare har du nu?
Jag: NN!
Psykologen: Men säg inte att du träffat NN!
Jag berättade då om förra torsdagen då jag träffade honom och han sa att han såg att min hjärna inte var frisk.
Psykologen: Ja han har inte social kompetens den läkaren det har jag alltid sagt, på vilken vårdcentral är han nu!
Jag: På norra!
Psykologen: Där ser man!
Psykologen förklarade att det inte var så konstigt att jag fick infektioner och sår på detta sätt som jag får och han förklarade att min kraftiga stress gjort mitt immunförsvar utslaget.
Han undrade om jag kunde gå till henne jag gick och masserade mig hos förut, hon som fixade helikoptern i luften för han ansåg att jag behövde massage för min kropp just nu för att musklerna drar ihop sig så mycket vid stress och att vi skulle fokusera att få den på fötter igen.
Men jag förklarade att hon som  masserar tar 500kr för en gång och att hon har sin mottagning en mil utanför staden annars skulle det gå bra för hon känner ju mig.
Psykologen skulle försöka fixa en remiss till någon sjukgymnast så jag kunde få komma till där det inte är så dyrt.
Jag hoppas det fixar sig och att jag får en tid inom några veckor.

coolbettan

Jag har några gånger drömt om att jag ska få glida runt på en räkmacka en period i livet.
Men en dröm är en dröm!




coolbettan